Jag har vid ett flertal tillfällen gjort försök med att en gång för alla lägga dosan på hyllan för gott, att jag har inställningen vet jag.
Den paradoxiala hatkärleken man har med detta självvalda gift är skum! Att man trots sitt bättre vetande matat sig själv med ett substitut för äkta glädje och välmående är närmast sjukt.
Som sagt, jag har testat förr med blandade resultat och min västa fiende är ju som för så många andra mig själv, att det kommer bli tufft är ju självklart men att lyckas är inte alls lika givet. Att få känna den där magiska känslan av oberoende, att ha det man behöver utan att ha behovet av ett artificiellt tillskott skulle bli min fristad. Bara känslan av att det man stoppar i sig faktiskt tillför något och inte bara ger ett kortvarigt rus som man dessutom köpt!!
Jag må vara helt inställd på att vilja sluta, men det är ju som ni andra vet inte ens inärheten av det defenetiva beslutet jag nu tagit likväl som ni många andra, att tillslut göra sig fri från detta otäcka begär!
Jag måste ge en eloge till tessan här på forumet så fick mig att bli medlem, då hennes kamp är så likvärdig mina tidigare upplevelser. Kämpa på nu, att du kommer grejja det är jag helt på det klara med. Till er andra…önska mig lycka till!
.
