Ja.. Hur börjar man. Har som så många andra börjat mitt snusande i grundskolan
runt 13 års åldern p.g.a jag ville vara ”cool”. Det sjukaste då jag tänker tillbaka
på det är att jag mådde väldigt illa och spydde ett par gånger vid olika tillfällen
då jag prövade, minns väldigt tydligt första lös snusen samt en catch lakris som fick mig en timme senare att ligga i sängen svettandes och lova mig själv att aldrig mer testa..
Så varför var man så dum och fortsatte, grupp tryck är min första gissning. Alla andra ”coola” höll ju på med de och var svårt att säga nej, var ju inte direkt så jag hade planer på att börja och en prilla här och där kan väl inte skada.
Fort gick de innan man var fast och vid den åldern var det ju studie bidraget som rök till snus. Nu ca 10 år senare så är jag så otroligt fast att bara tanken på att sluta skämmer mig nå fruktansvärt. Har i många år velat sluta snusa men varje gång jag börjat
tänka på de mer seriöst och lagt upp en strategi i huvudet så blir de inte av, ”nej inte nu, jag gör de senare”… Ni vet vad jag pratar om. Detta elaka beroende, så hemskt så man blir gråtfärdig.
Har vid ett par tillfällen sagt till mig själv att nu j*vlar får de vara nog, de här är sista prillan. Bara några minuter senare är jag i fickan och rotar efter dosan. Precis på väg att stoppa in en prilla så kommer jag på mig själv, lägger tillbaka den och försöker att tänka på något annat. Nån minut senare kan jag inte stå imot suget. INTE ENS ETT PAR TIMMAR KLARA JAG, blir jag så arg på mig själv att jag låter detta snus kontrollera mig.
Alla inlägg jag läst här, om folk som tappert försöker lägga av och har klarat av flera dagar, veckor, år, ja även dom som skriver att dom klarat ett par timmar. Blir otroligt imponerat.
För kanske en månad sen började tandköttet blöda och blev väldigt orolig. Första jag tänkte var att de här måste vara snuset, och de är det säkert då jag är väldigt duktig på borsta tänderna osv.. Lite senare på kvällen började jag tänka mer och mer på de.
Satte mig vid burken och googlade på sluta snusa och här hamnade jag. Läst runt här
sedan dess och känt igen mig i många av inläggen. Trode dock aldrig att jag skulle sitta här själv och skriva öppet, men känns ändå som att det kan hjälpa mig att vänja mig vid tanken på sluta plus att få skriva av sig lite så att säga.
Om det är någon som läser detta, känner igen sig och kan berätta lite om vad som hjälpte er att sluta så skulle det hjälpa jätte mycket.
Just nu känns det omöjligt, använt upp två snus medans jag skriver detta..
Snusar en dosa om dagen, försöker använda portion så ofta som möjligt men ofta så släcker de inte hela suget och då inte ens en dubbel portis räcker åker lösen fram.
Vill så gärna bli av med detta beroende och bli fri.
Måste vänja mig vid tanken att sluta, bara att tänka på de, ett liv utan snus blir jag ärligt talat rädd. Känns riktigt obehagligt, helt sjukt.
Känns som att bara skriva allt de här är ett steg på vägen, ett steg som är mycket längre än vad jag någonsin tagit tidigare, önskar att jag hade tagit tidigare…
Suttit o kollat på ”skicka inlägg” knappen över 30min nu, att skriva öppet så här är helt nytt för mig, haha.
Hi, I’m an addict..
.
