Välkommen! › Forum › Dagbok › Depression / aggression / Ilska
- Detta ämne har 11 svar, 5 deltagare, och uppdaterades senast för 12 år, 10 månader sedan av
SnusandeAndy.
-
FörfattareInlägg
-
29 oktober, 2011 kl. 18:39 #68686
SnusandeAndy
MedlemDepression / aggression / Ilska
Detta är mitt andra försök i livet till att bli snusfri. Efter första försöket gick jag i fällan: ”klart kan jag snusa lite då och då för att det är gott och för att jag är värd det”. ICKE! Det går inte att ”hatta fram och tillbaka”. Antingen snusar man precis så mycket man vill eller så snusare man inte alls. Denna gång är det ”inte alls” som gäller!
Har snusat sedan slutet av gymnasiet. En typiskt dum grej att börja med, men nu sitter man här och får betala för sina synder. Problemet är att det var 10 år sedan gymnasiet och det har rullat snus in och ut ur munnen dygnet runt sedan dess. Jag kunde gå upp tidigare på morgonen för att ta en snus och sedan gå och lägga mig igen, enbart för att vakna upp med en lagom dos nikotin i blodet. Jag kunde sitta upp länge på kvällen bara för att jag inte kunde somna utan en nikotin nivå som var toppad… Riktigt sjukt egentligen men det är inget mot vad jag har upplevt de första (läs senaste) 4 veckorna utan snus…
Jag blir jätte ledsen, blir tok arg och känner en sådan djup ilska. Intressant nog säger frun min att jag även blir gladare när jag är glad. I fredags stod jag i kön på ICA. Var redan sedan tidigare på dagen på jätte dåligt humör, av egentligen ingen anledning. Bredvid kön står det en hemlös människa som gör sig redo för att tränga sig in. Jag observerade detta och byggde upp ett jätte hat och förakt mot honom. Hade han tagit ett kliv in i kön framför mig hade jag exploderat. Tur att man har någon form av spärr i kroppen eftersom annan vet man inte vad jag är kapabel till. Tror inte att jag råder vem som helst till att sluta snusa, man måste vara mentalt stabil till att börja med. Kan i olika situationer känna hur de kliar i hela kroppen. Ganska konstig känsla. Det är precis som om hjärnan spelar mig ett spratt, jag blir så ARG! Det ställer till det lite eftersom jag kan inte helt maskera det på jobbet vilket sätter mig i konstiga situationer. Kan bli lite ”snutig” i situationer där jag bara skall svälja…
Sedan har vi det fysiska. Första veckan kändes faktiskt ingenting – mentalt, då var ”hela grejen” så stor att jag inte kände några psykiska problem. Dock kunde jag helt plötsligt börja svettas helt okontrollerat. Detta gick dock över första veckan. Vad jag dock känner är att synen kan bli lite suddig och nästan tunnelseende kan uppstå. Lite jobbigt i bilen, som tur är så går det över snabbt. Men vad konstigt det är hur snuset kan påverka en så mycket.
Nu har jag dock min största svacka, vecka 4. Var tvungen att jobba lite idag också (lördag), blev jätte frustrerad på jobbet eftersom det inte blev några framsteg i projektet. Blev jätte arg på allt och det började klia i kroppen, tur att jag var ensam på kontoret. Slog igen datorn och åkte hem istället. Hur skall jag klara av dessa situationer? I dessa situationer hjälpte snuset mig, det gav mig den lilla extra energin för att pressa mig igenom projekten… Hur löser jag detta nu?
Drack 2 glas vin till maten ikväll. Suget gick upp som en raket. Hela veckan och frustrationen på jobbet. Var tömmer jag ut detta? I 2 glas vin till?
Det roliga är att efter att ha skrivit av mig nu i 30 minuter så är suget ej lika jävligt längre, skönt…
Trevlig kväll och helg!
30 oktober, 2011 kl. 09:48 #75608frussan
MedlemHej!
Jag är inne på min 5:e vecka nu och till tröst kan jag säga att det är LITE bättre, jag var oerhört labil v 4 – grät nästan varje morgon. MEN nu kämpar vi på , eller hur?
Precis som du har jag slutat tidigare och sen börjat igen för att det kört i hop sig på jobbet och det har känts som att valet stått mellan snus och arbete, den här gången har jag bestämt mig för att mitt nikotinfria liv är viktigast – VIKTIGARE än att vara trevlig mot chef och arbetskamrater (och även mot släkt och husdjur för den delen…) Omgivningen må tro att vi drabbats av förvirring, hjärnskada eller afasi – låt dom tycka vad dom vill – MEN INTE SNUSAR VI FÖR DET. Förhoppningsvis hittar vi så småningom ett annat sätt att lösa problem än genom att snusa (hur gjorde vi innan vi började?)
Lycka till och kämoa på!
31 oktober, 2011 kl. 19:10 #75609MedlemFörsta dagen som det inte kliar i kroppen. Kan det bero på gårdagens träning som värker i kroppen? Blev 8km löpning på förmiddagen följt av boxning på kvällen. Skall nog fortsätta på det spåret.
6 november, 2011 kl. 10:44 #75610MedlemKort summering av veckan: Jag har varit mycket lugn denna vecka. Har kunnat fokusera på mitt arbete etc. Skönt! Har dock blivit fysiskt lat. Vet i och för sig inte hur mycket jag brukar träna på vintern, spelar vanligtvis fotboll. Det kommer bli ett intressant kapitel i sig, hur går det i omklädningsrummet där alla snusar?
Jag har dock börjat tugga V6 el. motsvarande. i de värsta situationerna. Det håller mig lite sysselsatt. Kanske därför det gått så bra. Nackdelen är att magen blir som en varmluftsballong.
23 november, 2011 kl. 18:44 #75611MedlemÄr det tre veckor sedan jag skrev här? Det innebär att jag har varit snusfri i 7 veckor. Najs
. Alla aggressivitets problem har försvunnit, jag kan fokusera på jobbet igen (jag menar 9 timmar stirrandes på datorskärmen utan att flippa) etc. Vad som dock är kvar är behovet av den orala stimulansen. Saknar att ha något i munnen. Har börjat tugga vanliga tuggummin, det löser problemet. Men det är helt klart ett beteende som inte kan pågå en längre tid.Men visst, jag skall inte ljuga för er. Det är klart att från dag till dag så kommer känslan att det skulle vara gott med en snus, men den ”kliande känslan” i kroppen finns inte kvar längre.
26 november, 2011 kl. 11:12 #75612westtoeast
MedlemSnufri i 4 veckor och 1dag idag. Mår som en påse skit sambon fick sjukskriva sig och komma hem från jobbet för att jag inte ens är kapabel att ta hand om mina egna barn… Är det helt jävla möjligt att det där satan nikotinsprängfyllda jävla burkhelvette ska måsta förstöra så in i helvette för en människa. Har inte kunnat fungera som människa sen jag slutade. Har varit totalt ofokuserad, kan inte jobba mm. Men det borde ju gå över.. Om det däremot tar mycke längre tid kommer jag måsta börja om tror jag, för annars måste jag nog lägga ner företaget och separera från min sambo och barn. Uräkta mig men det var skönt att vräka ur sig lite..
26 november, 2011 kl. 14:59 #75613MedlemWestToEast: Visst känns det bättre efter att man har fått vräka ur sig sin ilska.
(Läste precis igenom vad jag skrev och det lät som om jag anklagade dig för att vara heroinist, men det var ju inte min mening)
Nu har jag aldrig varit heroinist, men jag tror nog att känslan är precis den samma som när de tänder av. Förklarade min känsla för en vän inom sjukvården och enligt honom lät det precis som om när heroinisterna tänder av. Skillnaden är att snusare har ett ganska drägligt liv sidan om snuset till skillnad från stereotypen av heroinisten som inte har det. Det är därför snusare klarar av att sluta och heroinisten ofta faller tillbaka. En snusare kan ringa till sin förstående fru, det kan inte heroinisten und so weiter… Det handlar enbart om att bestämma sig, en snusare har grundförutsättningen för att sluta medan det har inte drogmissbrukare/alkoholister etc. då många i dess omgivning oftast har lämnat dem.
Och varför skriver jag allt detta? Inte en s(n)usning, men det känns ganska skönt efteråt.
Jo, nu tror jag att jag hittade tråden. Det är sjukt jobbigt att sluta, lika svårt som för drogmissbrukare att sluta skjuta droger, men det handlar om att bestämma sig. Var glad att du har en fru som kan hjälpa dig och förstår. Men vad du än gör, tänk inte följande: ”Svik inte henne genom att börja igen.” Tänker du så så kommer du garanterat att börja igen. Inte för att du vill svika henne, utan för att nu låter du bli att snusa för hennes skull. Låt bli snuset för snusets skull, för att bevisa för dig att du har självkontroll. Själv har jag en halv stock + två öppna dosor i kylen. När suget är riktigt stort så går jag dit, öppnar Knoxen (finns även öppen Granit) med enhandsöppningen som bara en snusare kan, drar ett djupt andetag genom näsan och njuter av doften. Efter det stänger jag locket, lägger tillbaka dosen bland potatisen och morötterna. Måste dock säga att jag inte riktigt längre njuter av doften. Det luktar inte så gott längre. Kan luktsinnet ha kommit tillbaka tro?
Trevlig helg!
26 november, 2011 kl. 15:08 #75614MedlemNi som är rutinerade på att sluta snusa:
Varför har detta behov av att ha någon underläppen kommit efter 7 veckor? Gick jätte bra i 7 veckor men nu tar jag blad från en Salvia planta, som vilar inomhus under vintern, viker ihop ett blad som ett kuvert och lägger på plats. Tillhör detta en bit av abstinensen? Gör jag fel som matar in ”fejksnus” (Salvia blad), skall jag bara gå igenom stålbadet och härda mig utan att ge kroppen något?
30 november, 2011 kl. 16:24 #75615MedlemAh, tråkigt att man har slutat snusa. Skulle vilja testa Nicorett mint-sprej. Verkar ju skit bra.
30 november, 2011 kl. 17:25 #75616lappland
Medlemom man då hade haft en dosa att lukta på iaf, men jag misstänker att jag hade snortat 45g rakt upp i bihålorna:) sjunde nikotin fria dagen, likaså sjunde sömnlösa natten. varför ska man sluta? just nu kan jag inte komma på en enda vettig anledning. man sparar pengar bla bla bla och att man mår bättre, i hellvete heller. Ursäkta men jag är inte vidare optimistisk just nu.
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.