Hatar jag.. eller älskar jag?!?!

Jag och min tjej har köpt ett hus och flyttat ihop för första gången. Nu till problemet!

Jag har sedan i våras tagit nån snus då och då. Oftast i samband med krogen eller om man tagit en öl med kompisar. Man har bett om en snus eller cigg och sen har det varit bra med det. Jag slutade egentligen att snusa (efter 16 års tid) för 1,5 år sedan. Jag har saknat kickarna och har det senaste halvåret trappat upp min konsumtion. Har köpt dosor och snusat i smyg. Slängt dosan efter ett par snusar och sagt att nu får det vara slut. Lika förbannat går man och köper en dosa dagen efter igen. Alkoholkonsumtionen har varit lite för hög också nu inför husköpet. Man har ”tröstat sig” med några öl och snus. Man ska ju överge sin älskade lägenhet efter 8 år. Tjejen och jag har varit ihop i 1,5 år men inte bott ihop innan. Lägenheten var en skyddszon, en tillflykts ort, en myshörna med öl, TV-spel och film. Min grotta. Den var även en tomhet, ett ensamt fängelse och ett sorgerum när man kände sig ensam och dumpad av tidigare ex. Vill absolut inte bo i det där förortsgettot, ensam i en lägenhet men jag saknar ändå tiden då man gjorde som man ville, när man ville även om drömmen var ett hus på ”landet” med trädgård och massa pyssell.

I och med husköpte har det varit enormt stressigt. Allt som ska fixas! Har lugnat mig med öl och snus då och då. Nu när vi köpt huset och flyttat in har jag inte snusat så mycket. En-två om dagen kanske. Ibland är jag superglad och ibland får jag panikångest och vill lämna allt ihop. Blir osäker på om det är detta jag vill och om jag alls är kär i min sambo. Sen, några timmar senare känns allt bra igen. Jag kan ha sjuk ångest på morgonen när jag far till jobbet. Sen tar jag en snus av chefen och allt känns bra igen. Då kan jag längta hem till huset och tjejen helt plötsligt. Sen på kvällen när man kommer hem så kan humöret vända 180 grader och jag bara hatar henne. Kan detta vara nikotinet som spökar i huvudet? Jag minns hur FRUKTANSVÄRT jag mådde när jag la av sist. Det är jättedumt att ha börjat småsnusa igen. Jag har alltid tänkt att det bara varit tillfälligt men nu verkar det som jag är fast i det igen.

Kan EN snus på morgonen lyfta mitt humör så pass halva dagen och sedan rasera det totalt när jag kommer hem? Varför denna berg- och dalbana i känslor??!?!?

Jag är så rädd för att jag är knäpp eller att jag verkligen mår dåligt av huset och vårt förhållande på riktigt… Nu lägger jag av snuset i alla fall!!