förändrad kille, hjälp

Ett skäl till att jag inte slutar tvärt utan välplanerat: Mitt humör. Jag kan bli riktigt arg med snus, så jag tänker att vid abstinens lär jag bli riktigt asförbannad för minsta lilla.

Det är möjligt att ett snusberoende kan ha sådan stor inverkan på en människa. Det är också möjligt att din pojkvän inte alls upplever sig själv som ”kall”. En förstående flickvän är alltid att föredra – men till en viss gräns. Min åsikt är att ni ska prata om det och att du ska hjälpa honom lägga upp sina humörsvängningar. Jag tror det kan underlätta om han har någonstans att ta vägen istället för att fullborda sin vrede. Jag kan inte säga att det fungerar för honom, men för mig som också kan bli överdrivet arg är det något som fungerar.

T ex: Om jag blir arg och någon fortsätter tjata eller agera som att jag är boven i dramat = då blir jag argare. Om jag får vara ifred, får tid att tänka mig för utan yttre påfrestning, komma tillbaka och be om ursäkt samt rättvist ta emot den klaga som kommer = bättre alternativ.

Om din pojkvän tappat intresset är oerhört svårt att ge sig på att svara, men i ljuset av det han försöker ta sig igenom så är det inte särskilt sannolikt.

Var det hans eget beslut att sluta snusa? Eller var det ”någon” annans idé. Det har gått två veckor. Ge han lite utrymme att andas i. Klart att han ändrar sitt beteende under en sån här process. Nä stötta lite och sluta tänk på dig själv. Man kan inte alltid vara den som får mest uppmärksamhet. Har han klarat 2 veckor så förtjänar han beröm och belöningar. Inte en massa gnäll för att du inte får den uppmärksamhet du tycker att du förtjänar, Väx upp och tänk om