Snusfri sedan precis 66 timmar och känner mig riktigt mosig. Enorm trötthet, vimmelkantig och huvudvärk. Därtill gråtmild, irriterad, gnällig, ångest och fylld av en slags konstig tomhet. MEN, trots abstinens och allmän ömklighet VET jag att jag kommer klara det!
Kör inte cold turkey som många av er andra. För min del är det nedtrappning som gäller. Trappade över två veckor målmedvetet ner från ca 1,5 dosor portionssnus per dag till 4 st minisnusar per dag för att därefter sluta helt. Använde mig av ett schema där jag successivt ökade tiden ”mellan” snusarna, första dagen 15 min, andra dagen 30 min tredje dagen 45 min osv. På det sättet halverade jag min konsumtion på 3-5 dagar och därefter var det bara att minska (öka tiden mellan) ytterligare. Under dessa två veckor hade jag ett återfall till normalkonsumtion under en ölkväll, men det var bara att fortsätta enligt schemat dagen efter.
Somliga kanske anser att det är att dra ut på det i onödan men för min del handlar det om en extrem känslighet för abstinens och symtom – tror jag åtminstone. Sist jag försökte sluta tvärt blev jag bokstavligt talat både fysiskt och psykiskt sjuk. Har aldrig varit i närheten av någon liknade plåga och vill inte uppleva det igen. Upplever också att nedtrappningen gör att åtminstone jag känner en viss kontroll över situationen.
Precis som andra har uttryckt blir jag extra motiverad och känner mig starkare efter att ha läst hur ni andra kämpar med ert beroende för att bli fria. Jag tror att det är extremt viktigt att kunna dela både motgång och framgång med personer som befinner sig i samma situation. Tack för att ni delar med er!
.
Nu får man jobba åt andra hållet efter 30 års snusande. Hang in there!
