Jag tänker inte göra mig själv så illa igen

Som att snusa. Det måste ju vara den effektivaste formen av diskret självstympning. Jag visste inte att jag var så beroende som jag är… Snusat i 16 år, haft två uppehåll… Men det fungerande. För få visste jag att jag skulle börja igen. Men nu, så gjorde jag en cold turkey? kallas det visst. Jag spottade ut snusen med vissheten om att ingen snus baserad på nikotin kommer vara här igen. Men faktiskt så mår jag hemskt. Jag skäms över mig själv som förälder (fast just det är en triggers till nikotinfritt liv, föräldrarskapet) för just nu- så är jag en värdelös förälder! Jag kan inte kontrollera min ilska och går omkring och skäller och tro mig, jag försöker lägga band på bitterheten… Men nej… Så funderar jag på om jag ska fortsätta snusa… För att vara en okej förälder igen… Men tänk om jag får munhålecancer, hur bra förälder är jag då? Anat säger till barnen hur illa det är med nkotin- och så smyger jag in en stor blöt general själv. Nej, jag måste bara fixa detta…

Jag kan inte göra saker halvbra. Snuset är ju borta nu, sen tisdagsnatt, men vafalls är det för symptom som slår mot mig? Ja, ledsen är jag, arg- hela tiden. Men dimmor framför ögonen! sömnen håller ju sig borta! Varför kan jag inte sova? Jag känner mig tjock och svullen i ansiktet och vristerna! Och hela tiden- myrorna under huden…