Välkommen! › Forum › Dagbok › Att få ordning på sin tillvaro
- Detta ämne har 155 svar, 13 deltagare, och uppdaterades senast för 11 år, 3 månader sedan av maffe.
-
FörfattareInlägg
-
1 augusti, 2012 kl. 09:36 #73418FlatpickerMedlem
Usch ja. Nu sitter man här igen. Tredje gången faktiskt. Det är så mycket jag behöver skriva, känner jag. Så många tankar om allt det här med snus, nikotin, alkohol och dess påverkan på psyket.
Jag ska börja med att sammanfatta lite kort varför jag är här och min historia. Jag började snusa 1996 när jag var 17 år gammal. Jag gillade verkligen snus. Snuset var ett av mina stora glädjeämnen. Det skänkte ett skimmer åt allt jag gjorde. Första gången jag la av, 2007 har jag för mig att det var, så gick det hyffast lätt. Hade en deppig period på nån månad. Botade denna med en och annan festcigg. Jag började igen och höll på till 2010 när jag på nytt la av. Jag hade alla de fysiska och psykiska besvären. Jobbigast var det med humöret. Jag blev så enormt nedstämd. Men, jag lyckades komma över det också. Även denna gång slarvades det med en cigg på fest, nått nikotintuggummi då och då till att börja nalla snusar av folk i min omgivning. Jag höll allt hemligt för min flickvän (i alla fall snusarna). Anledningen till att jag tog dessa ”nikotinkickar” var för att det höjde mitt humör så enormt. Jag mådde så otroligt bra när jag tog ett nikotintuggummi eller en portion av en polare när vi spelade eller satt på krogen. Jag hade inget problem med att hålla uppe till vardags. Hade inget direkt sug. Jag bara gillade de där kickarna man fick.
I slutet av förra året köpte vi ett hus, tjejen och jag och skulle flytta ihop. Det var ett stort steg för mig. Jag är en ängslig själ emellanåt och detta var något som kändes på kul och lite deppigt på samma gång. Slut på ungkarlslivet, slut på att ta en öl när man vill och inte kunna vara för sig själv när man ville. Snusandet blev ganska regelbundet veckorna innan inflyttningen. Det hjälpte mig att hålla humöret uppe. Sedan vi flyttade in har jag snusat lite i hemlighet i ca. ett halvår. Tre, fyra per dag. Mest på helgerna. Detta har fått mig att må psykiskt bra och gett mig en livsglädje. Mitt humör har däremot åkt berg-och-dalbana. När jag försökt att lägga av har mitt humör sjunkigt till bottennivåer. Panikångest, 30-årskris, ifrågasättande av mina känslor för min sambo. Vissa dagar har jag älskat henne mer än allt och vips så har jag varit beredd att lämna allt. Jag är så trött på detta. Jag måste får ordning på min hjärna. Jag kan inte leva med dessa deppressioner var 4:e dag. Nu har jag mått bra ett par dagar. En vecka under semestern var jag jättedeppig. Jag har berättat för min sambo att jag snusat i smyg och att jag vill lägga av. Hon blev arg och ledsen för att jag ljugit såklart. Jag har tagit Nicotinell några veckor nu men humöret går ändå upp och ner. När jag tar en snus så känner jag mig normal igen och allt är bra.
En annan skrämmande sak är att alkoholen har samma effekt. Jag blir så positiv och glad till allt när jag dricker några öl. Livsglädjen och inspirationen bubblar upp i mig. Tyvärr kan den vända lika tvärt när det blir för mycket och dagen efter kan vara rent fruktansvärda. Jag mår då så psykiskt dåligt att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Nu är vi här. 1 augusti 2012. Jag tar inga mer tuggummin nu, hoppas jag. Inga mer snusar heller. Cigaretter är jag inte ens sugen på så det blir inga problem. Jag är rädd. Rädd för vad min hjärna ska hitta på. Jag undrar ofta om det är snuset som är problemet eller om det är annat. Mina besvär yttrar sig som oro, ångest, nedstämdhet och som sagt, ifrågasättande av min kärlek. Det är så konstigt att jag i en hel vecka kan vara så otroligt förtjust i min kvinna och älska henne så för att sedan en morgon vakna upp och nästan avsky henne! Något är ju fel i huvudet. Är detta nikotinet som spökar? Detta ska vi ta reda på nu. Cold, fucking kalkon kör vi från och med nu.
1 augusti, 2012 kl. 17:08 #77842issenMedlemNär jag snusade såg jag mig själv som en nikotinmissbrukare. När inte jag fick tillräckligt med nikotin fick jag depressioner, raseriattacker etc etc, helt normal abstinens som drogen nikotin ger.
Jättebra beslut av dig att nu ta tag i ditt nikotinberoende och kanske lära känna dig själv igen.
Lycka till och ta hjälp av alla här på bloggen!!!
2 augusti, 2012 kl. 06:15 #77843FlatpickerMedlemVaknade och var på gott humör. Tog min sista snus igår kväll, tillsammans med ett par öl när jag strängade om en av mina gitarrer. Det var gott, såklart men inget märkvärdigt. Jag spottade ut den och sa tack och hej. Jag slängde även alla paket med Nicotinell som jag hade hemma och på jobbet. Har tagit mitt morgonkaffe på jobbet nu. Ska ta en kopp till. Känner inget särskilt sug, än så länge.
2 augusti, 2012 kl. 15:22 #77844nybrocornerMedlemLycka till…välkommen…
2 augusti, 2012 kl. 18:51 #77845FlatpickerMedlemTack för välkomnandet! Jag mår kanon! Nu är det i princip ett dygn sedan jag fick nikotin. Har inte känt något speciellt alls idag. Hade en liten dipp efter maten men det försvann. Jag får väl avvakta och se hur det känns. Jag är inte rädd för att må fysiskt dåligt eller att bli jättesugen på snus. Det är humöret jag är mest ängslig för. Vill inte bli deppig och sur och få den där jobbiga ångesten. Jag är inte sugen på snuset i sig. Det är nikotinkicken jag blir sugen på. Vill ha det där ruset. Onico, papper eller ingefära skulle göra lika mycket nytta för mig som ett glas saft för en A-lagare på bänken.
Saken är ju den också att jag inte varit någon storkonsument av nikotin det senaste året. I genomsnitt har det blivit, 2-3 snusar per dag, MAX! Nu när jag kört med tuggummin har det bara blivit ett eller så, på eftermiddagen efter jobbet. Det kanske är det som gjort att jag varit så nere. Min hjärna är van vid större doser och därför har jag mått psykiskt dåligt av den lilla mängden nikotin. Jag kanske aldrig kopplat mitt depp till nikotinbegäret?
3 augusti, 2012 kl. 06:53 #77846skitsnusMedlemKämpa på bara du kommer att fixa det om du verkligen vill. Fimpa (vitsigt va ) allt som kan påminna hjärnan om nikotin, som papper, onico, ingefära m.m. Jag tror du bara förlänger plågan med ”hjälpmedel”
Tala om för din närmsta omgivning och jobbarkompisar att du slutat och att du kan komma att bli vresig en tid framöver. De kommer att förstå och gör de inte det så fimpa dem med. TILLÅT DIG att bli sur, ledsen och förbannad. Det är trots allt ett nervgift som du ska driva ut ur kroppen och det ger sig inte utan en vis kamp…
Slutligen, DET BLIR BÄTTRE!! Giftet kommer att försvinna ur din kropp och suget kommer att avta. Kör på broder…
3 augusti, 2012 kl. 07:07 #77847FlatpickerMedlemTvå dagar nu och fortfarande inget sug. Inget alls. Jag mår skitbra! Jag känner mig lugn, harmonisk och fri.
3 augusti, 2012 kl. 07:17 #77848skitsnusMedlemHärligt och du kommer att må ännu bättre. Håll i bara
3 augusti, 2012 kl. 11:29 #77849nybrocornerMedlemHärrrligt
6 augusti, 2012 kl. 06:06 #77850FlatpickerMedlemJag fuskade härom dagen. Har haft lite besök i helgen av goda vänner. Jag hittade ett nikotintuggummi som jag slängde in för att ”piggna till” lite grann. Jag fick en väldigt olustig känsla i kroppen. Obehaglig, stressad och lite lätt ångest fick jag av den upplevelsen. Har nu varit utan nikotin i två dagar nu. Känner inget sug, inget obehag. Kroppen är i harmoni och humöret är jämnt. Varför har jag inte gjort detta tidigare?
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.