Min dotter – min motivation

Efter tio års snusande har jag bestämt mig för att sluta. Jobbade länge med att hitta rätt motivation till att ta steget fullt ut.

När min sambo berättade att hon var gravid kände jag att nu är det dags. Bestämde mig för att köpa min sista dosa samma dag och vi var på ultraljud. Sagt och gjort. Ultraljudet var den 8/10 och dosan var slut den 10/10.

Jag är alltså 8 dagar snusfri!

Än så länge har jag haft det ganska så jobbigt. Störst problem förutom abstinens och vanans makt är framförallt att jag har blivit väldigt disträ och trög i skalen. Detta innebär ganska stora problem för mig i arbetet. Jag jobbar som säljledare och känner både i mitt arbete med kollegorna som mitt arbete mot kunder att jag inte har förmåga att prestera eller i vissa stunder ens formulera mig på ett vettigt sätt.

Det handlar inte direkt om att jag är irriterad eller trött. Mest som sagt att jag känner mig ”trög” och har väldiga problem med att hantera den stress som jag alltid jobbat under tidigare. Detta känns helt enkelt inte bra och jag märker redan hur mitt undermedvetna börjar formulera tankar som ”du kan ju inte ens sköta ditt jobb, klart du ska börja igen” osv.

Än så länge har jag klarat att hålla mig till Onico och Extra-tuggummi, men efter att ha läst lite inlägg här på sidan så börjar jag undra om Onico är en bra lösning eller inte. Har sagt till mig att jag ska använda nikotinfri snus i max tre månader för att först få bort nikotinberoendet och sedan ta tag i vanan. Är jag helt vilsen i det tänket??

För att återkoppla till min rubrik. Min största motivation är att när min dotter, och första barn, kommer till världen så ska hon inte ha en nikotinberoende pappa. Jag har medvetet höjt upp mitt beslut till skyarna och kallat detta ”mitt första löfte till min dotter”.

Jag har scannat in ultraljudsbilderna i telefonen och tar tittar på det när suget blir som värst.

Finns det någon här som känner igen sig i mina problem med att känna sig trög och disträ får ni gärna dela med er av det. Just nu känner jag mig mer oroad över det än själva abstinensen.