Går rätt bra!

Välkommen! › Forum › Dagbok › Går rätt bra!

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • 5 mars, 2013 kl. 12:06 #79482
    Pap
    Medlem

    Gomiddag, Började snusa i slutet på sjuttiotalet. Fyllde 50 i somras och fick för mig att det var dax att lägga av. Senaste decennierna har jag utvecklat snusandet till perfektion och har kunnat sova en hel natt med lössnus utan att drälla. Det, i sin tur, har garanterat att man maxsnusar åtminstone 23 timmar per dygn.

    För mig hade det blivit allt mer av tvångstankar runt snusandet och, framför allt, sent på kvällen har jag inte tyckt det ens smakat gott men ändå inte varit utan snus mer än 30 sekunder i taget. Alla hade sagt till mig att man ska sluta tvärt och inte trappa ner, men jag valde ändå att försöka trappa ner eftersom jag egentligen saknade motivationen att helt sluta. Jag hade inte ens målet att någon gång sluta utan mer att just minska.

    Första steget var att inte snusa efter att jag borstat tänderna på kvällen och sen inte före kl 8 på morgonen. Bytte också från lössnus till påse som jag inte tycker är lika gott. Höll på så i nån månad. Flyttade sen till 9 men hade sen svårt att komma vidare. Låg där fram till november. Har sen lagt till en kvart i taget lite när det kännts ok och stog för en knapp månad sedan framme vid 11.45 och insåg att nästa steg var att flytta förbi lunchen. Det var tungt. Dock funkade det rätt bra att vara utan på förmiddagen, även om jag naturligtvis var sugen. Jag visste ju att jag skulle få snusa ganska snart igen. Hade ett par bakslag, men lät mig inte nedslås och fortsatte istället på samma punkt som funkat fram till dess.

    Tog alla fall ett krafttag och flyttade mig i ett svep till 13.00… Funkade oväntat bra.. Valde att inte tillåta mig att snusa direkt efter maten utan att vänta kanske en halvtimme.. Funkade det med. Ett svep till 14.30. Funkade det med… Två dar senare ett nytt till 15.30 och sen igen till 17.30… Där var jag nu för nån dryg vecka sen… När jag kommit förbi lunchen gick det snabbt…

    Förra lördagen 23/2 skulle jag få börja snusa 19.30, men kom på mig själv med att faktiskt tykca att jag kunde vara utan.. det kändes jättebra… Inte snusat sen dess.. Sista dagarna var det glädjande nog till och med äckligt att snusa på kvällen… Jag hade helt tappat tekniken och det började rinna efter tio minuter. Var tom ute och drack öl i förra veckan med snusare, men hade oväntat nog inga egentliga problem att hålla mig… Inte röka, inga plåster, inga bomullstussar eller liknande… Inte så svår abstinens när jag väl la av, men istället en utdragen lillabstinens dagligen i drygt ett halvår…

    Nu tiotalet dagar senare känner jag inte samma akutsug som när man inte snusat på en dag, men däremot nån sorts känsla av att något fattas mig. Har en snusburk i kylen hemma och alla kollegor runt mig snusar, men har inga egentliga problem med det…

    Har lagt på mig några kilo, men ska börja cykla nu när våren närmar sig… Eg lite överraskad att det gick så fort på slutet. Ingick i senaste planen att försöka avsluta när cykelsäsongen startar så det blir lite träning… So far so good… Får se om det kan hålla sig …

     

    5 mars, 2013 kl. 15:27 #79484
    Anonym
    Inaktiv

    Välkommen hit! Du har lyckats med en bra strategi att skjuta upp timmarna steg för steg, är mycket bra gjort av dig. Hade själv tanken på att trappa ner, men valde att klippa av tvärt på inrådan av andra medlemmar och har väl både lyckats och haft korta återfall så här långt. Alla är vi olika. Det kommer att gå bra för dig tror jag, tack för att du delade denna lite ovanliga berättelse och forsätt så är du fri från skiten! Lycka Till!

    7 mars, 2013 kl. 08:29 #79502
    Motivation
    Medlem

    Pap, jag beundrar din envisa beslutsamhet. Jag har provat att dra ner på snusningen tidigare med samma metod som du haft. – ingen snus före frukost. – ingen snus före fm.fika   – ingen snus före lunch. Men det sket sig varje gång. Jag hoppas det lyckas för dig. Jag skulle aldrig ha klarat av att låta bli en snusdosa i kylen under de första 2 veckorna utan snus heller. 🙁

    7 mars, 2013 kl. 17:01 #79508
    LarsG
    Medlem

    Imponerande!

    Har själv försökt dra ned på snusandet. Har bara fungerat en kort tid, sedan tillbaka på ruta ett.

    Så, åter igen- imponerande!

    8 mars, 2013 kl. 10:26 #79519
    Pap
    Medlem

    tack.. För min del har problemet varit att jag egentligen inte varit särskilt stark i min önskan att sluta. Jag har, i många år, tänkt att det här kan jag väl hålla på med i 50 år till. Problemet har dock varit att jag inte kunnat hålla vad jag tyckte var lagom nivå. Det känns inte helt vettigt att snusa dygnet runt och jag fick stora sår under läppen som tog allt längre tid att läka och allt kortare tid att komma tillbaka.

    Det var i det läget jag kände att hjärnan måste besegra kroppen. Om jag kunde dra ner till att inte snusa efter jag borstat tänderna på kvällen och inte före frukost så skulle mycket vara vunnet. Jag skulle plötsligt vara snusfri si så åtta timmar per dygn… Det var jobbigt först, men trots allt fick jag ju snusa typ kl 8 på morgonen  och såpass kunde jag uthärda… Att byta till äckliga påsar från god lössnus bidrog även det..

    Det var först på slutet som jag tyckte att det var realistiskt att lägga av helt. Det fanns ingen sådan avsikt alls. Jag har aldrig använt nåt surrogat, jag har inte förbjudit mig att snusa och jag har inte bannat mig själv när jag haft bakslag. Syftet har helt enkelt varit att snusa mindre. Det har heller inte gett mig något att räkna timmar och dagar. Det innebär inte på något sätt att det har varit lätt…  Senaste veckan har jag haft några rejäla sug som överraskat mig. Tyvärr har jag fallit till föga och köpt mig några rejäla räkmackor vilket jag ju vet är en garanti för att gå upp nåra kilo till..

    Dagens avancerade insats bestog dock av att plocka fram cykeln trots rejäla minusgrader för att alla fall göra något fysiskt innan man får fetslag…

    trevlig helg…

    4 november, 2013 kl. 09:58 #81532
    Pap
    Medlem

    Hej,
    Det har gått ett tag nu. Jag har faktiskt klarat mig ända sedan jag slutade 23/2 tidigare i år efter 35 års snusande. Trots att många hävdar motsatsen så fungerade det för mig med nertrappning. Jag höll på och trappa ner i ett halvår ungefär innan jag förmådde sluta. Det var tungt ändå.

    När jag nu ser tillbaka på tiden efter att jag slutat så har det, för mig, inte varit de platåer jag läser om här och var. Det har snarare sakta runnit av mig. Fortfarande känner jag dock sug varje dag, många gånger. För mig har det också funkat bättre att ställa in mig på någon sorts långt skyttegravskrig, snarare än ett snabbt avgörande där jag lider i en månad men sen är allt bra.
    Det är först nu, efter dryga halvåret, som jag kan komma på mig med att det gått flera timmar utan att jag tänkt på snus. Jag kan också provlukta i kompisarnas dosa och alla fall känna aromen. Det luktar lika lockade idag som någon gång tidigare. Jag kommer på mig med att, som de flesta andra som har slutat, tycka att ”nu har jag bevisat att jag kan så jag kan börja igen”, men har hittills kunnat låta bli. Ska jag gissa så tror jag att jag har större risk för återfall nu än direkt efter att jag slutade eftersom jag då var så motiverad.

    Nästa sak som jag funderat på är eventuell uppsida, rent fysiskt, av att sluta. Jag hade ju sår under läppen vilka naturligtvis försvunnit. Det är bra. Jag upplevde dock egentligen inga andra fysiska problem av snusandet. Efter att ha slutat tycker jag att jag behöver mera Novalucol och sover sämre än jag gjorde tidigare. Om det verkligen är så eller ej är oklart, men det är min känsla. Livet har blivit lite mer i svart-vitt sedan jag slutade. De små toppar som kom av morgonsnusen har jag inte hittat någon ersättning för. Jag gick upp några kilo i takt med att jag trappade ner, men de har jag lyckats skaka av mig.
    När jag nu då reflekterar över slutandet i sig med lite distans så är jag ändå nöjd så här långt. Det som gjorde att jag ville sluta var, i mitt fall, att jag inte kunde kontrollera beroendet. Jag gick från att snusa hela tiden till att snusa ännu mer, även när jag sov. Det kändes, helt enkelt, som en vana jag var tvungen att bryta innan den bröt ner mig. För mig har det känts bra att inte ha diverse ultimata krav på mig själv. Jag trappade ner för att jag inte var bekväm med mitt beroende. Först var inte avsikten att ens lägga av helt. Det hade jag inte klarat. Efter ett halvårs nertrappning så var tiden mogen. Nu ett drygt halvår senare har jag klarat mig utan. Skulle jag inte klara det i framtiden, av någon anledning, har det alla fall varit skönt att vara utan snus ett tag.

    In alles.
    Ja: Det var ett korrekt beslut. Jag är väldigt glad att åtminstone, till stor del, slippa beroendet. Jag har för avsikt att inte börja igen.

    men

    Nej: Det gick inte över snabbt. Jag har inte hittat något annat att ersätta snuset med. Yup, det är ett tråkigare liv. Jag känner fortfarande sug varje dag..

  • Författare
    Inlägg
Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.