Då var det 18 timmar sedan jag spottade ut sista snusen. Omgående kändes det tomt, som att förlora en trogen vän, en snuttefilt under läppen. Det är ännu så länge vanan som är allra värst. Snusen efter alla dagens göromål. Jag visste faktiskt inte att man tänkte så extremt många tankar på snus om dagarna. Fysiskt går det än så länge över förväntan. Psykiskt känner jag mig redan fri, dock har jag sysselsatt mig över öronen idag. Jag jobbar på en dag i taget! Lycka till alla ni andra! 🙂
.
