Here's to feeling good all the time

En vecka passerad, och jag börjar undra när det ska börja kännas kul igen. Och när ska jag få tillbaka koncentrationen? Jag har noterat en rejäl dip i min produktivitet på jobbet.  Andra på det här forumet verkar ha upplevt samma fenomen, hoppas dock innerligt att en inte gått och trott att en varit snabbtänkt alla dessa år när det egentligen varit snusen.

Litet framsteg i går iaf: efter klockan 15:00 tog jag inte en enda unico.

Tack, Pandora! Det låter ju hoppingivande att det inte alltid kommer att kännas så här 🙂 Nu åker jag på två veckors semester i fjällen, vilket förhoppningsvis kommer tjäna som moraliskt stärkande! Men jag tar nog med mig några askar onico upp på fjället. Just in case.

I natt hade jag, så vitt jag vet, min första snusdröm. Med berått mod gick jag och köpte en dosa Kaliber (Kaliber av alla sorter, det sämsta tänkbara!) och la in en snus. I drömmen var det som att jag hade lovat mig själv att jag efter en viss tid kunde börja snusa igen. No biggie, liksom. När min vakna persona (den ”normala” jag) fick något att säga till om, så åkte snusen ut. Men känslan av att allt var sabbat satt kvar när jag vaknade i morse – 42 dagar åt helvete 🙁

Annars funkar det väl. Värst är det på jobbet, där jag saknar den extra stimuli snuset i kombination med kaffe gav mig. Nu är jag mer rastlös, upplever det som svårare att behålla koncentrationen.

Nej du @perseus, här ges inte upp. Men det känns lite uppmuntrande att läsa att denna period varit tuff även för andra, och ha det som förklaring till den nedstämdhet jag känt sista dagarna.

Fy för Onico, det spolade jag för fyra veckor sedan. Jag kände mig illamående av dem – mycket märkligt, men jag är mycket tacksam för det 🙂 Det var nog pga mintsmaken. Så alla ni som funderar på att sluta och använda snussubstitut – tänk igen, men om ni måste: använd Onico Mint. Så äckliga att de gör en illamående, och ger viss avsmak för hela grejen med att stoppa något under läppen.