Hej Malou. Du har med tur och skicklighet hamnat på alldeles rätt ställe för det stöd du behöver. Styrkan har du. Det har du visat redan med beslutet. Vi är rätt många som har en hum om vad du har framför dig, och skall försöka hjälpa till. Nu i kväll kan du försöka tänka igenom varför du vill sluta. Du kommer att behöva påminna dig själv om detta/dessa ”varför” rätt många gånger under den närmaste tiden. Mitt bästa råd när det gäller rädslan för själva abstinensen – värst första veckan – är dels att ge sig hän, alltså typ ”javisst, jätteabstinent, så här kan jag ju inte leva men ju har det faktiskt gått en stund till”, att timme för timme dag för dag försöka titta på sig själv så att säga utifrån. Det är ett fascinerande kraftfullt skådespel med en del inslag som man inte riktigt var beredd på. Märkliga sömnstörningar t ex. Dock är ju allt det där litet olika från person till person. Och det är inte särskilt skrämmande när man väl är mitt uppi, bara krävande.
Ett av ditt unga livs viktigaste beslut verkar vara fattat. Go go go!