Efter 22 års uppskattat snusande glömde jag helt bort att snusa. De rådande omständigheterna påverkade såklart. Min 9 månaders dotter låg på operationsbordet för att operera hjärtat. Operationen gick bra, och efter några dagar kom jag på mig själv att jag letade efter något, efter en stunds letande slog det mig vad det var jag saknade…. Snusdosan.
Inte i min vildaste fantasi hade jag haft en tanke på att sluta snusa, jag har verkligen gillat att snusa. När jag tänkte efter och dragit slutsatsen att det här var ju en baggis så bestämde jag mig för att fortsätta ett snusfritt liv. Nu ska jag vara en nikotinfri pappa som lever länge och tar vara på mina dagar med dottern. Slog mig för bröstet och kände mig stark….
Ack vad jag bedrog mig, vad naivt att tro det skulle gå så lätt… Sömnlösa nätter, kli i hals och svalg, överproduktion av saliv, ingen sexlust, lock för öronen, grönt slemm ur höger näsborre, luktar illa, väldigt lätt irriterad, labil i sinnet, trötthet och pigghet omvartannat…. Listan kan göras lång.
Och jag är som ni förstår väldigt motiverad till detta, mitt liv har fått sig en ordentlig törn tack vare min dotters medfödda hjärtfel. Att verkligen ta vara på livet man fått, jag är fan snudd på religös. Jag har inga problem att ge fan i snuset, jag har bara problem med allt skit som kommer efter…. Tycker bara det dyker upp mer saker på listan av ondo än vad jag kan ta bort…..
Skönt å skriva av sig, tycker varenda en i min närhet snusar och inte alls har förståelse……
.
