Men jag tänkte inte göra som Gösta Ekman i Mannen som slutade röka! 😀
Började som rökare någonstans i nedre tonåren, som så många andra tjejer. Bytte sen till snus av ren lathet i 25-årsåldern. Nu, ca 5 år senare, är det dags att ge upp även snusen.
Jag har aldrig varit en storsnusare/-rökare, inga paket/dosor om dagen. Men nikotinet har liväl alltid funnits där. Jag är inte rädd för den fysiska abstinensen, det är den psykiska jag oroar mig för. I över 15 år har jag tagit en cigg eller en snus när jag vart stressad/ledsen. Det är en snuttefilt jag nu gör mig av med och det är inte det lättaste (vilket alla här inne är fullt medvetna om).
Detta är dag ett utan snus. Dagen började fantastiskt med att jag försov mig rejält och fick stressa iväg till jobbet. Väl där var det fullt upp så det tog ett tag innan jag hann tänka på snusen. Vid andra koppen kaffe kände jag hur tomt det var i munnen. Nu är jag mest yr och försöker se det som lite mysigt och inte tänka för mycket på avsaknaden av att ha något under läppen.
Tänkte använda mig av detta forum för att ta mig igenom det här, så skönt att det finns så många fler som vart och är igenom samma sak!