Hej!
Jag har 71 dagar kvar till 1 år utan snus.
Nu tänkte jag rikta mig till dig som är ny här, du som beslutat att sluta snusa för gått!
Jag mins exakt hur jag tänkte första dagen utan snus.
Mitt humör var väldigt glatt, jag var taggad och fast besluten om att sluta. Men varje minut tänkte jag på snus.
Allt jag gjorde så var det en påminnelse om att ”jag har ju slutat”.. vilket tillslut fick mig deprimerad.
Det i sin tur ledde till att jag blev arg, ledsen och började bråka. Min vardag ändrade sig och jag hatade allt och alla samtidigt som jag kämpade vidare med hoppet om att detta skulle sluta och bli bra.
Jag vaknade på morgonen och kände att mitt liv saknade mening, allt jag gjorde kunde fan kvitta utan snus.
Jag började dricka mer kaffe, äta mer godis och tillslut ökade jag alkoholen. DÄR tänkte jag till och fråga mig själv ”varför slutade jag?”
Jag slutade för att jag insett hur dåligt nikotinet påverkar våran kropp och varken kaffe, socker eller alkohol gör ju kroppen friskare så, jag gav mig ut och sprang.
Köpte ett par dyra jogging skor för alla pengar jag sparade i månaden och sprang som Forest Gump.
Idag tänker jag som många andra ”varför slutade jag?” och jag kommer inte ihåg hur jag mådde förr.. var jag verkligen så dålig? var det verkligen så dyrt att snusa då?.. jag har ju lyckats sluta, jag kan väl snusa lite bara och sedan sluta om någon vecka igen. Men någonstans där inne så finns rösten som säger nej, du vet att det inte är bra att snusa.
Man kan inte leva utan att vara beroende av något. Men det går att byta ut de onyttiga vanorna till nyttiga vanor istället.
Du som sitter och läser detta och funderar på att sluta eller ha slutat och tänker på hur du kommer må, hur du ska lyckas.
Att det är omöjligt, alla andra klara det utom jag, jag kommer dö. jag kommer inte lyckas..
Jag lyckades sluta efter 10 år och kom ihåg det nästa gång du tvekar på om du kommer lyckas..Jag var dig en gång i tiden.
.
