En Dagbok

Jag satte upp ett mål – att förändra mitt snusbruk från ca 12 snusprillor till 6 snusprillor om dagen. Jag visste att denna förändring skulle få mig att må bättre genom tidigare erfarenheter från detta, men då höll jag denna mängd endast några dagar och under dessa dagar kände jag mig lugnare inombords, upplevde en stabilare puls, oroade mig mindre för eventuella sjukdomar som snus kanske kan ge. Jag upplevde att jag sov bättre och kände mig allmänt fräschare och hälsosammare med mer energi på träningspassen. Dessa faktorer gjorde att jag kände mig motiverad att göra ett nytt försök att snusa mindre eftersom jag inte var redo att ge upp det helt.

Jag laddade upp genom att knappa in antalet, sex stycken snus i en snus-app i telefonen som hjälper till hålla räkningen under ett dygn. Jag har tidigare skrivit ner fördelar och nackdelar med att snusa/vara snusfri. Jag har läst en bok ”Bli snusfri på 3 veckor”, laddat ner en app med en hypnos-ljudbok, läst människors inlägg på hemsidan ”slutasnusa.se” där medelålders män skrivit av sig när abstinensen varit som värst. Jag har tidigare köpt en stock med nikotinfritt snus (som fortfarande ligger orörd i kylen) och jag har provat nikotintuggummi och sugtabletter. Allt detta som jag tidigare har gjort och provat försökte jag ha i bakhuvudet inför detta försök men ganska så snabbt insåg jag att jag inte var speciellt motiverad inför denna förändring och allt som jag läst på tidigare om snusstopp kändes så främmande och långt bort trots att det borde varit enkelt tyckte jag eftersom jag inte skulle ta bort snuset helt.

Den första veckan då jag skulle börja med förändringen höll jag mig till sex snus om dagen i tre dagar. Under dessa dagar kände jag mig duktig och nyttig. Därefter kom jag på att det var dags att börja plugga inför en tenta och där brast det. Stressen och en känsla av rastlöshet kom krypande, en oro över att behöva snåla på snus när jag skulle plugga järnet fick det att brista. Sedan dess har jag inte lyckats med förändringen utan istället snusat ännu mer än tidigare, nästan en hel dosa per dag. Resultatet av mitt misslyckande har gjort att jag som efter tidigare försök känt att jag ännu en gång svikit mig själv och den inre stressen har legat och lurat eftersom jag vet att min kropp skulle bli gladare giftfri. Jag undrar hur det skulle kännas att vara helt snusfri och hur jag skulle gå till väga för att bli det.

Alla tankar om snus och att sluta snusa fick mig att boka tid för hypnos (”Grinden- centrum för hypnos och psykoterapi”) med en förhoppning att någon annan skulle ge mig kraft, en knuff i rätt riktning. Jag tänkte att även om det inte skulle hjälpa mig fullt ut, så skulle jag bli en erfarenhet rikare iallafall. Halva mig var laddad inför första mötet, jag kände en inre motivation att jag ville göra detta för mig själv. Under tidigare försök har jag även känt en yttre motivation av att sluta snusa eftersom att jag berättat för familjen om mitt planerade snusstopp. Självklart vill jag vara en förebild för mina yngre syskon och visa att man kan sluta med dåliga vanor och göra en positiv förändring i sitt liv men gång på gång har de sett hur svårt det är för mig att nå mitt mål.

Kvinnan på mottagningen trodde att det skulle krävas tre besök (tre timmar totalt) utifrån det jag berättade för henne på telefon, för att bli snusfri. Under första besöket samlade hon in information om mig och berättade att vid nästa tillfälle skulle hon öka mitt ”lugn och ro system”. Två dagar senare var jag tillbaka i hennes fotölj och fick börja svara på frågor som vad jag tyckte om att göra när jag var barn, vilken årstid jag gillar bäst osv. Hon spelade in den 26 minuter långa hypnosen i min mobiltelefon som jag fick i uppgrag att lyssna på minst en gång varje dag i två veckor fram till nästa gång vi skulle ses. Hypnosen påminner om mindfullness enligt mig men är kraftfullare på så vis att den är personlig eftersom hon upprepar mitt namn flera gånger, den är avslappnande och innehåller till exempel meningar som: ”du är fri att välja hur du vill att din framtid ska se ut, vad du vill ha mer av och vad du inte vill ha i ditt liv. Din kropp är din goda vän”. Genom att lyssna till denna hypnos dagligen kommer det att växa ut nya synapser i hjärnan till mitt lugn och ro system enligt Inger. I början var det svårt att lyssna på den inspelade hypnosen hemma utan att tycka att den var larvig men efter några dagar kunde jag ibland känna att jag behövde lyssna på den för att komma ner i varv. De bitar jag tyckte mindre bra om lyssnade jag lite mindre på och tog till mig av det som jag tyckte gav mig en ”inre ro”. Hypnosen innehåller inget prat om snus utan bygger upp en lugn och ro känsla inom mig för att det ska bli lättare att sluta helt.

Tredje tillfället jobbade vi med mina rädslor inför att sluta snusa, det var en hypnos där hon ställde frågor och jag svarade vilket gjorde mig mer medveten om vilka rädslor och vilken oro som jag bär på inför att snusa och att sluta snusa.
Hon frågade mig vilket datum jag vill vara snusfri och mitt svar blev den 24:e februari. Det är min första arbetsdag på apoteket och då ska jag på morgonen börja med nikotinplåster som jag inte provat tidigare men som har den positiva effekten att det ger en jämn frisättning nikotin under hela dagen.

Jag har förstått att det inte är ett alternativ för mig att trappa ner, att hålla mig till ett visst antal snus om dagen, för mig är det allt eller inget. Att snusa Onico gör mig bara sugen på den ”riktiga” varan så nu är det nolltolerans som gäller.

Dagen när vi fick den här projektuppgiften (jag pluggar ämnet livsstil just nu och vi skulle göra en hälsofrämjande förändring) , då började en process inom mig. Jag hade sedan tidigare information om hälsoriskerna med snus och vilka positiva effekter ett snusstopp för med sig. Jag har under åren aktivt själv sökt information om det i bland annat sociala medier och Fass. Jag vill som samhällsmedborgare inte stödja snusföretagen. Jag har sett hur andra runt om kring mig lyckats lagt snuset på hyllan efter många år. Motivationen finns hos mig, jag ser en mening med att vara nikotinfri. Jag ser det lite som ett experiment, vem är jag utan nikotin? Sist jag var utan, var jag 13 år gammal. Jag älskar att motionera och vill kunna ge hundra procent och inte vara lika trött som jag är nu och en av de viktigaste anledlingarna är att jag vill få en bättre sömn. Jag förbereder mig inför snusstoppet genom att påminna mig om att jag måste ändra på vissa vanor såsom mitt kaffedrickande eftersom jag associerar det till snus och istället dricka te. Jag tänker mycket på vilka fysiska och psykiska förbättringar ett snusfritt liv kommer att bidra med.
För att lyckas med mitt mål måste jag undvika situationer och miljöer som gör mig extra snussugen de första veckorna. Jag kommer utvärdera dag för dag hur jag känner mig, bedömma effekterna av att vara snusfri och påminna mig om att härda ut, en dålig vana går att sudda ut*sid 91-94).

Jag försöker även tänka på att nikotin inte är ett grundläggande behov så som mat är och att jag därför borde klara av det i längden. Jag tänker ta kontroll över mitt liv och ser framför mig vad detta kommer leda till; fysiska förbättringar, ökad självkänsla efter att ha arbetat hårt med att bli av med ett beroende. Jag väljer att se mina tidigare misslyckanden som lärdomar. Jag ska nu efter 12 år bli snusfri. ( den 24 feb nu på måndag ). så jag återkommer med ett kortare inlägg då!