Snusat 27 år av mitt liv, nu ska resten vara nikotinfritt.

Hej alla ni som kämpar, som kämpat, som funderar på att börja kämpa och alla andra som läser denna tråd.

Jag vet inte riktigt varför jag registrerade mig här och startade den här tråden men MaestroMs tråd fick mig att känna att det kanske skulle vara fint att ha någonstans att bara skriva lite. Om inte annat bara för att själv ha lite koll på framstegen/bakslagen i projektet ”Nikotinfri 2014”.

Den 10:e april 2014 fick jag plötsligt nog. Jag låg i soffan och kollade på TV med tre par sockor på fötterna som ändå var som isbitar. Googlade nikotin och kalla fötter vilket givetvis gav samma svar som alla andra gånger jag googlat det: nikotin drar ihop blodkärlen så att framförallt ger kalla händer och fötter. Nu var jag less på att alltid frysa om fötterna!

Jag har snusat konstant sen jag var 15 år, alltså i runt 27 år, och flera gånger funderat på att sluta. Jo, jag slutade faktiskt en gång när jag var 20. Det var för en flickas skull och jag slutade både röka och snusa för henne. Inte för att hon bad om det utan för att jag inte tyckte hon skulle behöva stå ut med de lukter och smaker dessa laster för med sig. Slutade tvärt med cigaretterna och fortsatte snusa en vecka då Hon och jag var ifrån varandra. När vi träffades igen var det slut på snuset också. Devisen från den klassiska filmen ”Mannen som slutade röka” att lasternas summa är konstant stämde verkligen för mig den gången! ;-D Förälskelsen och sommaren som tillbringades tillsammans med drömflickan i Antibes gjorde att det var hur lätt som helst att avstå från snus och cigaretter! Men säg den lycka som varar för evigt…flickan försvann och jag tyckte att det var ju skit så jag bestämde mig för att tillåta mig en last i misären. Ciggen skulle jag aldrig röra igen så det fick bli snuset. Det passade ju också bra i och med att jag efter årsskiftet ryckte in i lumpen och väldigt få laster går att tillgodose som militär.

Åren gick och jag väntade på att hitta den där starka motivationen jag fick sommaren -92 men den uteblev. Ingen stark förälskelse, dumma tandläkaren som aldrig ens la märke till att jag snusade, kvinnan som jag träffade och lever ihop med snusade när vi blev ihop och har fortsatt göra det…prishöjningarna var inte tillräcklig motivation men nu, den 10:e april 2014 kom den alltså…det var givetvis inte bara mina kalla fötter utan säkerligen många saker som samlats under åren. Det var inte heller Anders Borgs chockhöjning av snusskatten trots att den offentliggjordes samma dag…jag hade faktiskt inte hört om den nyheten när jag tog beslutet men nu känns det ju som om det var menat på något sätt.

Hur jag skulle sluta hade jag inte bestämt mig för så de första två dagarna drog jag bara ned radikalt. Tidigare togs första snusen 30 sekunder efter att jag vaknat och sista lades ut samtidigt som jag la mig för natten. Enda uppehållen under dagen var när dygnets två mål mat intogs, alltså i princip hela min vakna tid hade jag en snus under läppen. Så har det varit åtminstone i 20 år så bara att göra ett uppehåll några timmar är en stor sak. Sista snusen tog jag på eftermiddagen den 12:e eftersom jag kände mig så yr och konstig. Vi skulle åka för att storhandla och jag ville att hjärnan skulle fungera någorlunda. Den snusen hade jag inne kanske två timmar och sen dess har jag hållit mig borta från allt vad nikotin heter. Ett par påsar Extra tuggummi köptes, en med lakrits- och en med melonsmak för att se ifall de kunde vara till någon hjälp. Jag måste säga att de faktiskt är det! Speciellt lakrits lurar hjärnan lite eftersom det svider lite under läppen och smaken är inte helt olik snus även om det är långt ifrån Generalen Potion som var mitt valda gift.

Idag har det gått fem dagar sen sista snusen och jag måste säga att jag är lite förvånad att det inte varit svårare. Visst har jag fått kämpa och min stackars sambo har fått lida en del men på det hela taget trodde jag att det skulle vara mycket värre den här första tiden. Nu har jag läst här på forumet att värsta perioden ska vara efter ca 50 dagar vilket skrämmer mig en hel del, trodde att abstinensen skulle avta linjärt efter det inledande helvetet men så är alltså inte fallet…50 dagar…det skulle innebära runt 1:a juni för mig! Jag är dock helt säker på att jag kommer klara detta! Vi köpte hus i höstas så detta är första våren/sommaren vi får uppleva med egen trädgård och det finns alltid något att göra med hus och trädgård. Blir det väldigt jobbigt så kan jag alltid hitta något att sysselsätta mig med…om det så bara är att kratta lite!

Wow, det blev långt här…ber om ursäkt för det, kommande inlägg blir inte lika långa, de kommer vara mer av karaktären statusuppdateringar…fast det är klart…ibland kanske jag kommer behöva skriva av mig lite…:-)

Styrka till alla er som slutat och ännu mer styrka till alla er som funderar på att sluta.

/Fred