Det går, bara man vill!

Har aldrig tidigare försökt. Faktiskt aldrig ens på allvar tänkt tanken. Ändå har jag genom åren märkt hur snuset har förändrat mig och mitt beteende. Jag som aldrig kunde frysa om händerna, frös nu alltid. Jag som var extremt aktiv och energirik tappade ganska ofta lusten. Mitt beroende stegrade och stegrade. Det blev allt mer omöjligt att mätta mitt nikotinbehov, men ändå så slutade jag inte. Nu är det dock dags. 22 timmar har gått sedan jag sist tog en snus. Jag svettas i intervaller. Huvudet känns som en sten. Och jag kan inte ta mig för någonting. Just den biten: att inte orka varken se eller göra något är den största problematiken. Som student måste man alltid plugga, fixa, städa eller festa. Med andra ord måste den allra värsta abstinensen gå över relativt fort, annars kommer den nog att ställa till problem.

Har den senaste tiden gått ner ett större antal kilon. Kilon som jag gick upp i en period där jag oavsett hur mycket jag snusade aldrig kunde mätta behovet. Kilon som jag nu är livrädd skall komma tillbaka. 10% mindre säger dem att man måste äta för att vikten inte skall öka. Jag tänker mig: att varför inte sluta med allt utom bra, och god mat i rimliga mängder när man ändå håller på? Vi får väll se, men det är iaf det som jag ska försöka.