Martin, kämpa på! Släng ut Onicon och distrahera dig med roliga saker (börja följ en serie varje ledig minut, motionera, vad du kommer på) och ge inte upp när det snart gått ett år!
Frågor från min egen sluta-dagbok som du kan svara på (min egna svar i kursiv, om de kan hjälpa nåt):
Varför slutade jag röka och snusa?
– Ingen mer huvudvärk, inga fler tupplurar! Jag slutade för att jag inte längre orkade med att känna mig jagad, att det kändes som att hela mitt liv var på hold tills jag slutat röka och snusa. Varje dag med nikotin var ännu en dag som jag såg som ”misslyckad” eller ”den sista dagen med nikotin, så det gör inget att det var en skitdag”. Men ärligt talat, hur många skitdagar kan jag tillåta mig själv att ha? Hur många dagar kan jag använda till att skjuta upp väldigt viktiga saker som jag måste göra för att jag snusar eller röker?
Anledningarna till att det är underbart att jag har slutat:
– Jag behöver aldrig mer känna mig jagad av att ”jag snart måste sluta” eller skam för alla återfall.
– Jag kan känna stolthet över mig själv igen, att jag gjorde det en gång för alla, och mitt självförtroende förstärks något enormt: klarade jag av det trots alla mina nederlag så är det kanske den största segern i mitt liv.
– Min hälsa blir så himla mycket bättre: inga fler tupplurar, träning och bra kost och vitaminer hamnar faktiskt på plussidan. Jag orkar mer, blir starkare och friskare för var dag.
– Jag blir vackrare! Inga mer påsar under ögonen friskare hud, friskare, starkare och vackrare kropp.
– Jag slutade lägga pengar jag absolut inte hade på GIFT.
– ENERGI! ENERGI! ENERGI!
– Jag får känna den underbara tillfredsställelsen över att inte handla cigg eller snus, varje gång jag befinner mig i kassan på Pressbyrån eller macken eller affären.
– Jag kan se på andra rökare och snusare, hur de kastar bort sitt liv, sina pengar, sin hälsa, sin tid, sin ro, för ett gift. Och tycka synd om dem.
– Jag kommer snart att minnas hur det är att vara etthundraprocent AVSLAPPNAD. Inget nikotinmonster jagar mig, bara ligga i sängen/vara ute på stan/vara på tåget/vara i bilen/överallt, utan att behöva röka eller snusa. Såklart. 😀
Hur länge rökte och snusade jag?
Jag rökte och snusade i drygt sju och ett halvt år. Sju och ett halvt år som jag förgiftade min kropp och lade mina pengar på ett gift, snarare än på saker som kunde förbättra min hälsa och mitt liv.
Hur länge har jag varit rök- och snusfri?
Hur lång tid tar det att bli fri från beroendet?
Jag tror inte längre att det är så enkelt som att få ur nikotinet ur kroppen för att lyckas, men jag tror inte heller det är så svårt som att behöva vänta tills nikotinet är ute ur kroppen. Jag tror helt enkelt det handlar om att TA BESLUTET. Vilket jag gjort. Och sen gråta de bittra, bittra tårarna när de kommer, istället för att fara och köpa cigg som en jävla knarkare. (FACIT: efter tre dagar var det chill.)
Om jag började röka, skulle jag vilja sluta igen?
Ja. Ja. Ja. Ja. Jag vill inte vara en rökare eller snusare. Cigaretter äcklar mig, beroendet äcklar mig, att vara en äcklig liten knarkare som ger bort sitt liv åt lite snuskig tobak äcklar mig.
Hur lång tid skulle det ta innan jag slutade? Veckor? Månader? År..? När jag blev allvarligt sjuk?
Precis. Jag vill inte vara där.
Kommer det bli enklare att sluta nästa gång?
Nej. Det blir bara svårare och svårare för var dag som går. Ärligt talat, det blir bara svårare.
På vilket sätt tror jag att rökning är positivt för mig?
På NOLL sätt. Jag blir tröttare, sjukare, fattigare, förlorar självrespekten, skadar min kropp, orkar inget av det jag verkligen vill göra… Det finns INGA fördelar.
Är det värt att börja igen och kasta bort allt jag kämpat för?
Nej. Nej, nej, nej, nej. Och jag ska aldrig göra det igen. Det lovar jag mig själv! Den 25 mars klockan 05:40 kommer jag att ha haft det första rök- och snusfria dynget för resten av mitt liv. 🙂
.
