Har varit snusfri i drygt 5 dagar varav två av dessa helt utan nikotin. Jag känner mig stundvis glad och stolt över mig själv men sen plötsligt kommer jag på att jag egentligen inte alls ville sluta snusa, utan det råkade bara bli så en morgon när jag kände mig jävligt spontan och ändå bara hade två prillor kvar i dosan.
Jag känner mig nu mest bara irriterad på mig själv för att jag var så jävla dum att jag kom på idén med att sluta, för nu känns det bara som att jag sviker alla i min omgivning som peppat mig de senaste dagarna, om jag börjar snusa igen. Och jag är nog ganska så väl medveten om att det till största del är nikotinet som talar, eller avsaknaden av nikotinet som talar, men vafan. Är det värt att sitta här och känna att livet är meningslöst (när det faktiskt är det i vanliga fall med snus också)? Är dessutom igång med att påbörja KBT igen samt har sedan innan en ganska djupt rotad depression. Är det då värt att må sämre nu? Typ självmordsdålig. OBS! Är ej självmordsbenägen men skrämmande nog så har dessa tankar besökt mig flera gånger dessa dagar. Hur förklarar jag det för min omgivning?