Det bitterljuva och totalt mänskliga med att sluta [insert drug here]

Ok dags igen, jag vet att de två första veckorna kommer att vara ”a pain in the ass” jag vet också att jag har kraft att stå emot. Det handlar bara om viljan (Motivation = belöning – kostnad) Och ”belöningen” i detta fall är att få ett normaltillstånd i hjärnan. Tänk att under 17 års tid haft ett onormalt tillstånd av dopaminreceptorer, dvs belöningsletare som ju mer man snusar bara blir fler och fler och kräver mer och mer för att hålla en viss ”lycka” uppe. Till sist är snus (kraftig ökning av dopamin) ditt normaltillstånd, så hur ska vi då bli lyckliga? Kaffe? godis? porr? heroin? Vi har skapat en bortskämd hjärna som är van vid att få precis allt den pekar på och som inte längre kan uppskatta det enkla i livet, ”Jaja solen skiner, jag har hälsan i behåll och maten är snart klar MEN VAR FAN ÄR KAFFET OCH SNUSET??” Det som är ännu jobbigare med mitt försök att sluta snusa är att jag samtidigt kommer att lägga ner andra belastningar. Sedan jag sluta snusa för tre dagar sen slutade jag även med kaffet och allt onödigt socker, resultatet blev en nästan apatisk människa med negativa tankar, en människa jag knappt kände igen, däremot vet jag att detta är en övergående period och jag är tacksam för att det redan börjar kännas lättare. Det är ju faktiskt så att kunna agera proaktivt är inte alla förunnat, djur har inte den kapaciteten och inte heller ungdomar under 25 år, inte förrän då är den delen av hjärnan helt utvecklad som gör att vi kan skjuta fram belöningar för framtidens bästa. Så aktivera er proaktivitet brödrar och systrar. Även en tusenmilaresa börjar med ett steg”