Välkommen! › Forum › Allmänt › Mycket tid.
- Detta ämne har 120 svar, 17 deltagare, och uppdaterades senast för 8 år, 11 månader sedan av
iceman.
-
FörfattareInlägg
-
31 juli, 2015 kl. 21:45 #85970
sverker
MedlemHar varit utan snus hela kvällen, försökte för en dag och 14 timmar sen att bryta helt. Visade sig vara ett infall som jag fick för mig. Är pensionerad och har mycket tid, att fundera på om det är värt att sluta nu efter 47 år.
Vet inte om det gör någon skillnad i min ålder, att lägga av med snuset. Det är så inrutat i mitt liv och har svårt att identifiera mig som någon ”ny person”, men det sägs att det aldrig är försent. Jag vet bara inte hur jag ska gå tillväga för att åtminstone trappa ner på konsumtionen. Att sluta tvärt klarar jag nog inte, rädd för att både hjärtat och ”hela systemet” i kroppen lägger av då. Detta är knepigt, det visste jag innan. Men att tugga tuggummi för att underhålla munnen, är ingenting som jag orkar med.
Har ni andra några liknande erfarenheter och råd att ge så är jag tacksam, för det.
Sverker
31 juli, 2015 kl. 21:59 #85971iceman
MedlemTrappa ner är svårt, svårare än att sluta helt. Hälsoeffekterna är stora om du slutar och att hjärtat skulle lägga av för du slutar har jag aldrig hört talas om. Är det inte ett svepskäl för att slippa sluta? Läs andra veteraners dagböcker här så ser du att det går att sluta och hälsovinsterna är stora. Själv slutade jag cold turkey efter 44 år. Men det är inte lätt att sluta och kräver en hel del jobb, blod, svett och tårar.
1 augusti, 2015 kl. 02:46 #85974cumulusnimbus
Medlem38 år tog det för mig att fatta att det faktiskt går att sluta. Det tar kanske lite längre tid att luta när man snusat längre, men lika fullt går det. Trappa ner fungerar nog bara ett litet tag innan man är tillbaka i gamla banor igen. Jag spottade ut, sköljde munnen, spolade ner mina dosor på toaletten och sen bestämde jag mig för att det var klart. Inte ett dugg lätt och väldigt jobbigt var det, men det bästa jag gjort på mycket länge. Livet är för kort för att snusas sönder och redan efter 3 månader är man över krönet. Tro mig, efter 3 månader jämfört med 47*12 = 684 månader är det enda man ångrar att man inte slutade för mycket mycket längre sedan. Kör hårt, det här kan du fixa!
1 augusti, 2015 kl. 19:40 #85976MedlemTack för era svar. Ni har ju också snusat länge, och lyckats. Jag ska göra mitt bästa för att bli fri från detta jäkla snusande.
Jag har inte kommit till det riktiga beslutet ännu, har grunnat på det här hela dagen idag och vill sluta men samtidigt ha ”kakan” kvar. Veligt. 3 månader låter som en lång tid för mig nu, men å andra sidan så går tiden väldigt fort.Så, vad som återstår är att ta beslutet, bestämma en dag, förbereda mig i tanke och känsla att nu är det dags.
Men inte dra på beslutet för länge, då är risken att jag inte slutar. Ska ta och lägga in en bestämd dag, tisdag blir bra.
Tisdag 4:e augusti. Då slänger jag dosan. Som ni båda påpekar så är livet för kort att snusas bort (fast jag har ju mer eller mindre redan snusat bort, större delen av det). Nåväl, jag tackar så mycket för svaren och era engagemang. När man som jag har mycket ledig tid och ingenting att passa, så blir det lätt så att jag grubblar och tänker för mycket. Får väl försöka hitta något att ägna tiden åt istället för att sitta och snusa hela dagarna.Tack ska ni ha! Jag ska läsa lite om hur ni gick till väga för att sluta.
Bästa hälsningar
Sverker
3 augusti, 2015 kl. 09:56 #85983MedlemNu har jag läst hur ni båda började er resa mot ett snusfritt liv, inspirerande läsning måste jag säga.
Och både imponerande och modigt. Att spola ner en veckas konsumtion, var det något du gjorde spontant eller hade du planerat att göra det @Cumulusnimbus?
@Iceman att skriva ett brev till sig själv, är nog väldigt bara. Om varför man vill sluta så att man kommer ihåg det.Jag har förberett mig nu på att sluta utan substitut, mer än godis lite tuggummi och frukt. Kanske att jag får en ökad hungerkänsla också men då får det bli så. Är lite överviktig, men ska börja med promenader nu när ”sommarvädret” har kommit. Jag slutar imorgon som jag skrev. Godfortsättning på det snusfria livet.
Sverker
4 augusti, 2015 kl. 09:47 #85997Vante Ante
MedlemHej Sverker & tänker extra på dig idag.
Ett bra beslut.
Även om det kommer finnas ett sug, en saknad &
en slags ”tråkighet” i vardagen.Ett tag framöver.
Var beredd fylla på med något nytt eller annorlunda.
Glöm aldrig ge Dig själv, beröm heller.
Din kropp kommer vara dig tacksam, jag lovar.Ha en bra sluta-dag.
4 augusti, 2015 kl. 10:55 #85999MedlemTack Vante Ante! Dagen började som vanligt med kaffe och snus, en snus som jag kan ha i käften i 4 timmar.
Det som blir svårast är nog morgnarna, är så inrotad på morronkaffet och tillhörande snus.
Jag vaknar ganska tidigt, och har mina inrutade morgonvanor. Har 2 dosor hemma i kylen och tänker inte kasta dom.Under de här 47 åren så har jag provat i princip alla sorters lössnus som finns, en dosa räcker i ungefär en & en halv dag.
Fastade för längesen för grov och ettan, en dosa kostar 57 kr nu och det är alldeles för mycket att betala.
Känner också av sviter av alla dessa år av storsnusande, övervikt, oengagerad, trötthet och dålig kondis.
Så jag ska ut och promenera nu, jag märker redan nu efter ett par timmar utan snus att hjärtat lugnat ner sig.Även om jag har snus hemma, så har jag bestämt mig för att sluta. Spottade ut den sista kl. 10.
Ska se till att få mer energi. Leva ett roligare och piggare liv. Än så känner jag inte av någon abstinens, men den kommer
väl tids nog. Jag försöker att tänka positivt på det här med att sluta, inbillar mig att det går lättare då.
Får väl se hur det blir med det, har läst mycket här om att det är värst de första 4-5 dagarna. Jaja, det ska jag klara. Bara att skriva när det känns jävligt, och inte bära på det inombords.41 dagar, hur känns det och när var det som värst tycker du ?
Tack och lycka till du med!
Sverker
4 augusti, 2015 kl. 17:23 #86006MedlemEfter att ha kommit hem från en promenad (förövrigt min första på länge), så inser jag att det här blir ett mentalt prov på min uthållighet. Har väl egentligen inte haft något större tålamod, utan är den sortens människa som vill ha snabba lösningar på problem som kommer upp i livet. Jag är en problemlösare, och brukar hitta lösningar på det mesta. 8 timmar utan snus, och nu börjar det att kännas både fysiskt och psykiskt att det här med att sluta snusa blir en utmaning utöver det vanliga. Känns både inspirerande och som att ge sig ut på en äventyrsresa. Relativt lugnt i kroppen hittills fast det börjar att gunga uppe i huvudet, kännas lite snurrigt, glömsk. Saker som jag i vanliga fall vet var dom finns, går jag och letar efter. Var är stekspaden, var är vispen? Mitt i allt så ringer telefonen men jag tänker: Nej den människan vill jag inte prata med, trots att det är en god gammal vän.
Pre senilitet? Aja, tar några minuter i taget så går det lättare.
4 augusti, 2015 kl. 21:09 #86010MedlemSätt upp delmål t.ex. 1 dag, 3 dagar, 3 veckor, 3 månader, 100 dagar, 1 år, 3 år. Sikta bara på närmaste delmålet och strunta i att det ska bli livslångt. Du kan klara det men räkna med lite blod, svett och tårar. Ge järnet, kriga, och du kommer snart få njuta av hälsovinsterna och bättre ekonomi. Livet är inte värt att snusas bort.
Lycka till!
5 augusti, 2015 kl. 07:07 #86013MedlemJa vet inte riktigt när det var värst för mig men
Efteråt kan jag se att jag haft ”kort stubin” lite
mera än vanligt. Första 14 dagarna & magen.Har varit slitigare.
Även om livet varit extra pressat
en längre tid. Jag har länge vetat med mig Att; jag ska sluta en gång för alla med
snuset. Jag har bara inte riktigt orkat ta tag i det också.
Fördel jag märkte första kvällen redan var att hjärtat lugnat ner sina slag
när jag gått för att sova.
Och så fräschare i munnen förstås.Lycka till.
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.