Tyvärr, så är jag här igen. Är 53 år och har väl snusat, i omgångar, 25 år i alla fall. Förra gången jag var med på det hHr forumet var för 7 år sedan. Slutade då, som nu cold turkey, pang på, pina sig själv en fyra-fem dagar och jag vet hur jobbig den första tiden var så hur kan man då vara så jäkla korkad att man började snusa igen för att få uppleva detta igen? Måste vara en serie självplågare. Nåväl, släpper ut lite tryck här på forumet och kan kanske bistå med råd och stöd till er andra som behöver det.
Jag ramlade dit igen, efter att ha varit nikotinfri i drygt två och ett halvt år. Umgicks en sommar med en god gammal vän som har ovanan att puffa cigariller. Vi hade ett dussin trevliga kvällar den sommaren puffandes på cigariller och sipprandes på whisky. På hösten tillbaka i stan och några helger ute med cigariller så var man fast och beroende igen! Kunde inte sluta och det blev en höst med cigariller, varje dag, fan vad äckligt! Så först ett halvår med cigariller så tänkte jag det här går inte utan gick över till cigaretter! Smart! Fick ett super stressat projekt och rökte på heltid i ett år för inse att jag kan ju inte bli en heltidsrökare. Så nyår 2012 tog jag min sista cigg på Bangkok flygplats och har snusat sen dess.
Here we Go Again, cold turkey och all in inga surrogat. Tror och vet sedan tidigare att det funkar för mig. Vad jag däremot fått bekräftat är att ”en gång nikotinist = alltid nikotinist” det monstret kan man inte föda igen. Trodde att jag efter 2,5 år på andra sidan, nikotin fri, var klar, kunde fest puffa på lite, fan vad fel jag hade och ångrar bittert dessa första inledande trevliga stunderna som försatte mig i den pinan jag nu befinner mig i.