Nu har jag tid att skriva lite mer. Är nu inne på tjugonde timmen utan snus. Går ändå över förväntan, gjorde ett halvhjärtat försöka att sluta förra veckan när sista dosan tog slut, men då blev jag helt galen efter tre timmar och kunde inte tänka på något annat än att åka och köpa en dosa. Nu har jag en del mer fysiska besvär, som jag dock tycker är mer lätthanterliga än det oemotståndliga suget. Men det är ju ändå så att varannan tanke som dyker upp i skallen handlar om snus:
”Då ska vi se vad jag ska göra idag…”
”Snus? Åka och handla snus?”
”Nej jag har slutat. Jag kan ju börja med att lägga i en tvätt i alla fall.”
”Jädrar vad gött det vore med en snus just nu.”
”Sen kanske jag ska passa på att städa när barnen är borta.”
”Man stoppar in den under läppen och så svider det lite gött.”
”Först frukost.”
”Och sen en snus på det!”
Förutom detta går jag runt och känner mig väldigt seg i huvudet, som att det är en fördröjning mellan att sinnesintrycken går in och att jag uppfattar dem. Och lite lätt yrsel. Som någon beskrev det känns det lite som att vara full fast utan euforin. Och så känns det som att det växer och bultar någonting innanför tinningarna som vill ut.
När jag slutade röka bestämde jag mig för att under denna tid inte neka mig något annat jag blev sugen på, främst då godis och liknande. Kände jag mig sugen på gott och blandat kl 23 gick jag helt enkelt och köpte det på en mack utan dåligt samvete. Tobaksbegäret ska hållas stången, det är prio 1. Så tänkte jag göra nu också. Det blir framför allt lakrits/salmiak, dels eftersom det är mitt favoritgodis (snusen jag snusade hade också salmiaksmak) och dels för att det passar ganska bra som substitut – en turkisk peppar suger man på en stund och man möschar inte in hela påsen på en gång på samma sätt som gelégodis.
.
