Fjärde gången gillt

Jag är inne på dag fem av snusfriheten. Fest-snusat sen jag var i övre tonåren och sen heltid sen 20-årsåldern någon gång. Nu är jag 31 och jag gör det här främst för att jag och min man vill försöka bli med barn så småningom. Beslutade för några veckor sedan att den här tidpunkten funkade bäst de kommande sex månaderna, främst på grund av att det är en lugn period på jobbet. Har snusat portion, 1-1.5 dosa per dag.

Har slutat snusa tre gånger förrut, kan kännas hopplöst men samtidigt lärde jag mig något viktigt varje gång. Jag vet nu att det bara är att glömma att jag kan fest-snusa eller fest-röka plus att nikotin-hjälpmedel inte är något för mig. Jag kör cold-turkey denna gång.

Så nu har jag tagit mig igenom 4 dagar, inne på dag 5 idag. Slutade i lördags och var ledig i måndags så hade 3 dagar på mig att må skit i fred innan jag behöver utsätta kollegor för det. Reagerade väldigt annorlunda mot för hur jag minns det från tidigare gånger. Trodde jag skulle bli arg och rastlös, istället blev jag trött och ledsen. Vet inte hur många gånger jag gråtit i helgen över ingenting. Först på fredagen när jag skulle somna, fy fan för att lägga ut den där sista snusen och veta att jag inte skulle få ta en på morgonen dagen efter, det var så jävla jobbigt. Och sen att vakna och inte få ta snusen…. Ja jag är väldigt glad att det är gjort. De första fyra dagarna har varit en blanding av att pepp för att bli kvitt beroendet och rensa ut skiten ur kroppen, sorg/depp för att jag inte längre får ha min tröst snusen och abstinens. Jag är helt ärligt chockad över hur mycket abstinensen har påverkat mig, vad är det skit vi stoppar i oss som kan påverka en så här pass mycket? Som sagt har jag varit trött, arg/irriterad till och från, ledsen, svårt att sova, ”dimmig” i huvudet är det bäst sättet jag kan förklara det på, seg i kroppen, dålig koordination (gick in i en dörrpost igår), svettig, spänd i huvudet, ont i muskler osv osv. Försökte spela volleyboll i helgen men min koordination var helt off, kroppen gjorde inte som huvudet ville. Det har blivit ett uppvaknande om vad fan jag har stoppat i mig som kan påverka mig så här.

Har alltid haft svårt att hitta bra argument för att sluta snusa, finns inte lika mycket fakta gällande nackdelarna med snusning som det gör med rökning. Pengarna har helt ärligt inte varit ett problem för mig, det är värt varenda jävla krona, så mycket har jag tyckt om min snus. Att slippa ta den här skiten den dag vi (eventuellt) lyckas bli gravida har varit det första som funkat för mig som motivation på lång tid. Men nu när jag gått igenom det här känns det som att mina ögon har öppnats, vad har det gjort med min kropp som gör att jag inte kan tänka??

Nu sitter jag på jobbet och har dåligt samvete över hur seg i huvudet och hur oproduktiv jag är. Trodde det värsta skulle vara över nu men jag känner mig jätte-dimmig fortfarande. Har onico men försöker att bara använda i krisfall. Öppnade dosa två igår eftermiddag så tänker att det inte är så farligt.
Ojoj vad jag skriver. Wish me luck!