Drygt 8 dagar, med betoning på drygt… Gick ”cold turkey” förra torsdagen klockan 13:32. Efter 22 år under nikotinets makt skulle jag nu bestämma själv. Skickade ner de obligatoriska reservdosorna i tunnan och stålsatte mig.
”Kan väl för fan inte vara värre än ett marathon…”
De fyra första dygnens yrsel, illamående och huvudvärk gick ju att betvinga. Dessa fysiska symptom var ju väntade och faktiskt övergående. Nästan så att det var gött att genomlida och bita ihop mot…! Men nu. Är detta allt? Man springer en långrunda, pustar ut och sätter sig på trappan i solen och knäpper upp en kall och… Ingen snus…? Cyklar en rejäl 6-milare innan jobb, tar en dusch, tar en kopp och sedan i bilen och… Ingen snus…? Lagar en fin-fin fredagsmiddag som avnjuts med familjen i uterummet med vin, skratt och musik och…Ingen snus…? Intellektuellt inser jag att det är beroendet som spökar, men kommer det alltid vara såhär? Såhär trist…? Kommer denna diffusa saknad alltid överskugga de positiva fysiska effekterna av att vara snusfri…? Hoppas någon ”långtidare” här på forumet har några upplyftande ord att säga…!
.
