Slutade snusa för 7 dagar sedan. Snusat en dosa om dagen, började snusa för 2007. 10 år (aldrig räknat tidigare) helt sjukt! Började snusa när jag inte hade cigaretter och skulle skriva ihop en termins hemtenta på 24 timmar. Det gick bra och jag liksom fell in love. Upptäckte också att jag inte längre var röksugen, glömde röka, så alla mina ideér som jag delade med väldigt många om att rökning var en social grej och jada jada blev jag varse var totalt skitsnack. Det var bara ett nikotinberoende. Så nu, 10 år senare var jag så in-i-helvete trött på att snusa. Det som börjat som en mysig grej, blev bara till att hela mina dagar kändes uppfyllda av tankar på snus. Om jag hade med mig, när jag skulle köpa, men också att jag kedje-snusade, mådde illa om vartannat. Har använt nikotinplåster sedan dag ett. Tänkte att det kanske hade lite samma effekt som snuset hade på rökningen, att man skulle glömma lite typ. Det som hänt tidigare när jag slutat snusa är att jag blivit som tokig efter cigaretter, min jungfru-drog så att säga. En av mina vänners mamma dog dock hastigt och smärtsamt i lungcancer nyligen och jag har svurit att inte röka efter det.
Så till saken: första dagarna gick som bra, kanske lite för bra. Plåstren stack på armen som en snus, kände mig lite hög av tanken på att jag slutat. Sov dåligt, men för mig som alltid är trött på morgonen var det lite spännande att vakna före väckarklockan. Men så igår — dag 6, värsta dagen. Allt som alla har berättat om kom som en bomb.
Idag känns lite bättre, men det är svårt. Igår tränade jag 3 gånger. Idag har jag bara ätit hela dagen och haft en enormt sug efter att köpa grejer, gick in på HM, Ikea, Jysk och Mediamarkt och hela skiten, samlade på mig grejer, fick panik vid kassan och gick ut- sen ville jag ändå in på en ny affär. Åker på en resa på lördag till solen, men känns bara jobbigt, klagar på min sambo (läs skriker), igår ville jag slå ett random barn..
.
