Den långa resan

Hej,

För 107 timmar sedan lättade jag ankar ifrån hamnen och startade resan mot friheten igen. Jag har lättat ankare fler gånger än vad jag kan räkna till och brukar oftast ej komma ur hamnen.

Den absoluta majoriteten av dessa otaliga resor har startat när jag vaknat på morgonen och pågått fram till 17-18 tiden samma dag. Jag har då gjort en sådär 20 timmar och tyckt att en öl skulle kunna smaka såhär efter arbetsdagen. Det brukar inte ta särskilt många minuter efter det innan dosan öppnats och skeppet sjunkigt bara för att repetera exakt samma mönster nästa dag.

Några gånger varja år har jag klarat 3-5 dagar innan båten sjunkit. Det är ungefär den tiden som min kropp behövt för att nollställa sig och få bukt med magproblem och skräp som snuset för med sig. Man mår fysiskt väldigt bra och känner samtidigt att det psykiska sätter igån att bråka med en. Lösning blir att ta en snus och ruset man upplever gör att man börjar fungera normalt igen.

Två gånger i mitt liv har jag lyckats att segla i hela 6 månader innan båten förlist. Dessa månader har faktiskt varit de lyckligaste tiderna i mitt vuxna liv. Man blir så otoligt mycket mer levande och positiv utan nikotin. Jag ser bilder på min fru och mina barn som togs under dessa månader och kommer ihåg hur mycket vi gjorde tillsammans och hur lyckliga vi var. Som snusare fungerar iallafall jag så att det mesta jag gör är att snusa och sitta i soffan, som icke snusare blir jag en helt annan människa som är positiv och har många järn i elden. Det är lustigt när man tänker på det hur jävla hemskt nikotin egentligen är…

Varför skriver jag en dagbok denna tusenfemte gången jag skall sluta. Vill jag ha sympati eller medlidande? nej det är inte alls det de handlar om. De handlar om att när jag gav mig ut på min senaste riktiga sluta snusa seglats för sådär fem år sedan skrev jag en dagbok i ett annat forum. Kampen blev på så sätt mer levande. Skulle jag ge upp så skulle alla märka det i form av att inlägg slutat postas. Vidare vet jag att den dagbok (precis som måbnga andras dag böcker i detta forum) hjälpte mig när man kommit en sådär 40 dagar i sin seglats och man är så trött på eländet att man ser att kasta sig i havet som en vettig utväg. Att dokumentera sin resa på detta forum skall hjälpa mig att lyckas denna gång!

Jag tänkte försöka skriva lite hur mina dagar löper på de första tuffa 3 månaderna och jag känner denna gång en helt annan motivation än tidigare försök, lite som att kroppen säger -Nu räcker det fanemej, väx upp.

• Detta ämne redigerades för 6 år, 9 månader sedan av Fahlgan.