Min resa och min framtid.

Till skillnad från många andra här inne började jag inte snusa förrän jag var 27. Hade testat ett antal gånger under många år utan att fastna, men just den sommaren valde jag att köpa en dosa till en fest. Ville ju inte snylta av mina vänner hela tiden.

Jag var fast.

Träffade en tjej, hon äcklades av snus så jag slutade ett år senare, inga problem.

Ett år senare tog jag en sibirisk jävel, det var ju ändå skolavslutning och mpnga av mina vänner hade tagit examen. Fest! Klart som fan jag klarar av en snus.

Nej, det gjorde jag inte.

Träffade en annan dam. Erkände min last, en last hon accepterade men hon lät mig vara fullständigt medveten om hur äckligt hon tycker att det är.

En lördagskväll på fyllan lovade jag henne, av någon outgrundlig anledning, att jag skulle sluta. Jag trodde ju inte på det själv, men under söndagen tog mitt snus slut. Jag hade försökt (””””försökt””””, vilket skämt; jag var en snushora) flera gånger innan, men jag har rättfärdigat allt mitt snusande och kommit fram med de mest patetiska ursäkter ni kan tänka er.

I över 300 dagar var jag fri. De var de bästa 300 dagarna jag haft på länge.

I somaras flyttade jag. Jag flyttade långt. Det innebar en lång jävla bilresa, och under nämnda resa, efter cirka 40 timmar utan någon egentlig sömn, såddes ett frö i min hjärna. Jag var under isen och knappt medveten. Allt jag gjorde var att köra och räkna ner milen.

Fröet började växa hos mig; om jag inte får i mig snus nu kommer jag inte komma fram levande.

Tog mig fram hela vägen utan att köpa snus, vilket jag har min flickvän att tacka för. 15 minuter efter att jag lämnat hennet vid tågstationen hade jag lagt en snus i munnen.

Det har nu gått 4 månader, och mitt snusande har eskalerat. Jag vill inte snusa, men jag är fast i skiten. Jag vill tillbaka till den tid i mitt liv då jag mådde fantastiskt utan att vara kedjad till snuset, och den tiden är nu.

Denna månad har jag blivit fullständigt rövknullad av räkningar. Allt skulle in samtidigt; CSN, skatt, försäkring, kurs.. Ja, ni fattar. Tung månad. Det finns inte utrymme för snus.

Igår vid 20.00 tog jag min sista snus. Det är cirka 16 timmar hittills, och jag skriver det här innelägget för stöd. Jag vill dela med mig av mina tankar och höra stöttande ord såsom i så många andra trådar. Jag vill avsäga mig mitt medlemsskap i den extremt förskönade snusklubben och istället förtjäna ett livstids medlemsskap i det snusfria umgänget med fräsch andefräkt och 1000 kr extra i plånboken varje månad.

Mina 16 timmar hittills:

Drömde inatt rätt klara drömmar, det var länge sedan. Drömde att jag hittade en ung kvinna i sjön som jag fick återuppliva, rätt nice.

Bilresan till jobbet var något jag aldrig upplevt. Jag kände mig full, hade knappt kontroll på bilen och hela kroppen pulserade.
Väl i staden där jag jobbar passerar jag, utan att ens fundera på det, den sista macken där jag alltid åker in och panikköper snus när jag ”””försökt””” sluta snusa kvällen innan. VINST.

Väl på jobbet har jag varit varm och kall om vartannat, lite pulserande i kropp och väldigt trög i sinnet. Huvudvärk. Har precis käkat lunch och sprang direkt hit och började skriva. Inget snussug. VINST.

Faktum är att jag känner att hela kroppen badar i en helt annan atmosfär denna gång. Svårt att förklara, men jag mår bra av smärtan; jag mår bra att känna kroppen lida. Det beror nog på att jag redan vet hur härlig den andra sidan är, och sinnet vill dit till varje pris.

16 timmar, mina vänner. 16 timmar. VINST.