Hej! Har lurkat runt lite här på forumet senaste halvåret och nu vill jag föra en dagbok mot mitt nikotinfria liv.
Jag har snusat i 3 och ett halvt år, rökare innan, och gick då direkt på tobaksfritt snus. Jag tänkte att de inte var så farligt efter som det inte är tobak och de känns fräschare. Jag kommer aldrig gå tillbaka till cigaretter, dock håller nikotinmonstret om mig hårt. Jag hör ofta från vänner att tobaksfritt inte är lika ’dåligt’ och de finns ingen anledning att sluta, men för mig stämmer det inte. Jag blir bestört hur tobaksbolagen och influencers nu kör en aggressiv marknadsföring mot unga när det gäller Lyft och alla andra tobaksfria alternativ eftersom dessa alternativ inte regleras av tobakslagen och därmed ingen formell åldersgräns. Det är väldigt svårt att bryta sig loss från det vita snuset, om man nu vill göra det.
Jag har alltid hittat anledningar till att falla tillbaka när jag väl försökt sluta. Jag har ett krävande jobb och påverkas mycket av stress och då stoppar jag i skiten i munnen; ironiskt nog gör de mig inte lugn utan än mer ångestfylld. Ju sämre jag mår, desto mer snusar jag. Det blir en ond spiral. Och jag snusar tobaksfritt snus med mycket hög nikotinhalt.
Jag har mycket och ta tag i och att sluta med nikotin kommer inte göra allt perfekt, men jag vet att nikotinet påverkar mig negativt; ökad ångest, magen har inte varit på topp, jag blir lat och tar inte tag i saker utanför jobbet. För mig finns det ingen positiv aspekt med nikotin.
Eftersom jag under lång tid haft hög nikotinhalt i blodomloppet så kommer jag trappa ned med plåster till en början i fallande styrka (6 veckor). Därefter inga substitut. Inget återvändo nu när jag tagit min sista tobaksfria snus. Jag hoppas denna dagbok påminner mig om varför jag slutade och hjälper mig hitta styrkan när nikotinmonstret lurkar.
.
