3 månader nikotinfri – Skakigt!

[MR KNOX]

Hej forumet!
Jag har för andra gången under mitt 17-åriga beroende slutat snusa. Första gången var jag dålig i magen och var allmänt trött på det. Torskade på en festcigg efter 4 mån. Denna gång beslutades det på hösten under en blöt och kedjesnusande & rökande kväll att nu får det vara nog, och att Februari var tiden då skiten skulle ur systemet. Hur mycket jag än snusade var jag inte tillfredsställd, och tandköttet skrek.
Nu tre månader senare är det bara jag kvar utav 5 tappra som ”slutade” samtidigt.

Dag 1-2. Ganska lugnt.
Dag 3-7. Ett rent helvete. Vaknar på nätterna, omöjligt att fokusera, en dimma. Gick inte att jobba över huvud taget. Får tacka mina överseende kollegor. Fuskade med onico och vissa dagar även kraftiga smärtstillande.
Dag 8-21. Från ett rent helvete till ett lite mildare helvete. Mot slutet lite bättre fokus och normalisering, men inge kul alls. Enda vinsten är piggare på morgonen och tröttare på kvällen. Får tillbaka en ”normal” dygnsrytm. Över lag en viss upprymdhet. Mot slutet bestämmer jag mig för att skita i onicon och tuggar tuggumi.
Dag 21. Fredag. Kommer hem från jobbet och jag vill bara skita i allt. Skall över till en granne på AW och bestämmer mig för att dricka en flaska vin på kort tid, köpa hämtpizza och onico. Helt plötsligt mår jag prima! Det vänder!
Dag 22-49. Mår bättre och kör på onico. Här följer en period där jag (utan att döna i mig en flaska vin och en pizza) har en ganska normal vardag. Känner mig kroniskt deprimerad, men det känns så tydligt kopplat till snusen att det inte tar fullt så styggt ändå. Vaknar lite på nätterna.
Dag 50-80. Här någonstans klingar depressionen sakta av, och övergår i en vag ”saknad” och lite ”desorientering” livsmässigt. Har under hela vägen druckit massor av kaffe. Kanske 6-8 koppar om dagen. Har även känt ett lite starkare sug efter själva alkoholen när det vankas krogen. Detta då jag till skillnad från de första veckorna snarare känner en lindring och avslappning av alkoholen. Dricker dock inte ensam, och verkligen inte varje dag. Sover fler hela nätter.
Skaffar personlig tränare och rör mycket på mig generellt. Känner en rastlöshet som till stor del är positiv, då den gör Netflix och datorspel onjutbara. Dagarna går väldigt fort. Börjar känna att det här går bra och var så himla rätt beslut. Är inte sugen på snus även om ”saknaden” kommer då och då. Har mycket energi och allt känns lite ”nytt”. Gött!
Dag 80-92. Fortsatt sugen på alkohol, och har ibland tagit ett glas vin innan läggdags. Har funnits mycket snacks o godis både på jobbet och privat pga påsk och liknande, och har utvecklat ett söt/kolhydrat-sug som jag inte hade de första 8 veckorna. Magen verkligen kurrar. Grymt frustrerande. Hade en grymt skakig helg viljemässigt, men är fortfarande nikotinfri.

Dag 93. Idag.
Har igår och idag inte druckit alkohol eller tillfört ovanligt mycket snabba kolhydrater. Tänker att jag fortsätter så, men med något undantag i veckan. Har återfått viljan och lite lugn. Är inte snussugen (har inte varit det sen dag 2 typ), men ibland blir jag sugen på en cigg. Tycker onicon hjälper mycket.

Frågestund!
-Är den här jakten på dopamin (alkhol, snabba kolhydrater etc) som jag haft det sista en frukt av att jag är dopaminsvält pga inget nikotin? Går det över? När gick det över för er?
-Har ni också fått/skaffat er nya liv efter ni slutat? Jag känner att jag verkligen måste hitta nya rutiner o saker som upptar min tid än jobba-krogen-jobba-rejv-jobba-krogen.
-Jag snusar ”Zeroberg” även om jag refererar till det som onico. De saknar en del av de ämnen vår kemist på forumet refererar till som ”soda”, och känns mindre som snus än onico. Är det huvudlöst att fortsätta med det i 3-6 månader till?
-Kom gärna med reflektioner o tips över lag.

Tack! 🙂

[Författare]

Inlägg