Helt tyst är det. Inte ett ljud inga tvivel finns, idag är det 3 år sedan jag slutade med nikotin. Nu när jag ser mig själv i backspegeln känner jag ett lugn i mig själv och stolt över vad jag presterat. Jag kommer ihåg första veckan utan snus, dom första trapplande stegen. Viljan fanns att sluta snusa. Vad jag behövde var en plan och fullfölja den. Det har varit en bergodalbana full av känslor. Ibland har det känts nästan som att man svävar på marken av alla känslor och tvivel men man får inte och kan inte ge upp på sin plan eller på sig själv. 3 år utan nikotin man kommer inte hit utan att ge allt utav sig själv.
Jag vill tacka alla som läst min dagbok nu tar jag ett efterlängtat farväl av en tid som inte kommer tillbaka men som har lärt mig så mycket!
