5 dagar. Slutförsök nr 2

[Solkatten]

Jag tillhör inte dem som snusat en dosa om dagen i 20-30 år men nog sitter jag fast i nikotinskiten likaväl. Det var över ett halvår sen jag började. Innan dess hade det bara skett sporadiskt på fester men aldrig nykter. En kompis introducerade mig för en ny sort som jag inte testat innan, och den var hundra ggr najsigare än de snus jag kört på fester o dylikt. Jag har egentligen aldrig gillat smaken av snus, varför jag bara gjort det på fyllan. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna börja snusa med tanke på hur illa jag tyckte det smakade. Men den här nya sorten var en sk. ”tjejsnus” Catch eucalyptus.

Hursomhaver. Jag börjar inhandla egna dosor efter att mina vänner på jobbet tröttnat på min snyltande. Jag tar sådär 1-2 snus om dagen MAX. Enbart för att känna ruset av nikotinet och piggna till lite. Vid det tillfället hade jag ett brutalt tråkigt jobb så det behövdes vill jag lova. Så håller det på i ett par veckor, tills jag börjar öka dosen successivt. Helt plötsligt, någon gång kring jul, slår det mig att jag börjat köra slut på en dosa på sådär 2 dagar. Innan tog det mig kanske en vecka att ta slut på en. 3 veckors ledighet innan jul och jag bestämmer mig för att sluta. Jag var ju egentligen ingen riktig snusare, och inte beroende heller. Det hade hänt att jag gick ett par dagar utan ibland bara för att känna hur det kändes.

Så jag lägger av, cold turkey. Har huvudvärk de närmsta dagarna, dålig fokus, är grinig och tjurig. Efter en vecka exakt är det ett helvete. Ingenting hjälper, den där konstanta huvudvärken! Men jag härdar ut. Och till min stora förvåning så ger det sig faktiskt. Efter den första veckan börjar suget sakta avta. Efter 3 veckor känner jag ingenting.

Då träffar jag min bror över en fika och han langar fram dosan. Min första tanke är ”äh jag håller inte på med det längre, är inte ens sugen”. Men helt plötsligt öppnar jag munnen o säger ”Ge mig en snus, för skojs skull”.

Ja ni kan ju gissa vad som hände sen? Fast i skiten igen, men nu dubbelt så hårt. Snusar dubbelt så mycket som innan. Så för 5 dagar sen blir jag sjuk i maginfluensa, ligger bara o spyr och kan inte äta mat på 3 dagar. Och inget snus heller. Nu är jag frisk och har ännu inte tagit nån snus. Tänker att jag SKA utnyttja detta ypperliga tillfälle. Det har gått 5 dagar utan nu, ikväll var huvudvärken och abstinensen svintung.

Men jag VILL inte fortsätta. Jo jag vill ha min älskade vän Lilla Nergiftet att götta mig med. Men jag är trött på dålig sömn, att vakna outvilad med abstinens. Är trött på att behöva gå o handla när det är slut, på alla pengar som går åt. Är trött på att inte palla ta i på gymmet för att min puls skenar iväg som fan. Trött på svidande tandkött.

Det som hjälper mig att sluta är framförallt träning. Något så lite som frisk luft kan faktiskt göra underverk ibland. Men bäst är en springrunda, ett pass på gymmet. När det är som värst tar jag en alvedon mot huvudvärken, och det funkar faktiskt, kanske delvis placebo.

En konstig känsla jag tänkt på är att abstinensen faktiskt påminner mycket om niko-kicken man får. Abstinensen känns som en niko-kick fast nertonad och utan rus. Jag brukar fokusera på det och tänka att jag har en nikokick, fast att det är tvärtom.

Wish me luck!

[nybrocorner]

Då kör vi hårt denna gången… och ingen snus för skojs skull igen…

[Ziiid]

Jag har slutat bort emot 10 ggr. Lär dig av min historia och spara tid: Du kan ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG NÅGONSIN  ta en snus igen i hela ditt liv. Som jag skrev i min egen dagbok här – sviten av snusfria dagar är det som håller dig borta. När den sviten är bruten har du inget att förlora. Du kan inte längre säga ”Jag har inte snusat på xx dagar” eftersom du själv förstört det. Det gör dig extremt sårbar och i regel så känner man att man lika gärna kan snusa någon gång till och någon gång till – tills du köper första dosan igen, givetvis med löftet till dig själv att detta är en engångsgrej….. Ja du fattar själv vart det slutar.

[Författare]

Inlägg