Adjö Nikotin.

[Jasse]

Då var jag här igen. Ett nytt försök till att bli av med mitt beroende av snus/nikotin. Har försökt många gånger innan men har aldrig riktigt klarat det av flera anledningar. Har känt mig lite besviken över att jag efter 3 månaders uppehåll började med skiten igen efter en kväll på krogen…gick rakt in i fällan ”det var ju så länge sedan nu så 1 snus skadar inte” ..tjii !! Detta var kanske för..2 år sedan? Minns inte exakt. Sedan dess har jag försökt sluta, men har la aldrig gått in helhjärtat för det, som den gången när jag lyckades hålla mig i 3 månader!
Men idag känner jag så här : att det är ingen mening att grubbla över vad man har gjort för val tidigare, ingen mening att skuldbelägga sig själv för korkade beslut. Herregud, jag är ju inte ensam om att gå igenom detta ! Och det är det som känns så ”bra” med denna sidan. Att man kan skriva av sig och få respons, att andra utomstående peppar en, att få tips och ni vet vad man pratar om !!. Men även att kanske kunna hjälpa någon annan genom att dela med mig av min resa!

Jag har snusat i ca 10 år. Från 1 dosa i veckan, till 1 dosa om dagen. Från ”vanlig” snus, till Extra Stark Skruf Portion. Jag har provat att sluta helt tvärt, sluta med hjälp av plåster, med hjälp av nikotinfri snus. Men i slutändan så handlar det ju om viljan hos sig själv. Vad som funkar för andra kanske inte funkar för mig , och tvärtom!
Jag tror mig ha hittat en strategi denna gången som funkar, för jag har i skrivandets stund varit utan Skruf i 6 dagar.
Har vid vissa situationer tagit hjälp av nikotinplåster, men det har bara varit i nödfall. Tuggummi har hjälpt lite men inte alls i den utsträckning som jag hade hoppats på. I skrivandets stund har jag en Onico Lakris och det fungerar bäst när det är som värst.
Jag känner mig relativt stolt över mig själv. För jag har haft helvetesdagar den senaste veckan. Har varit arg, extremt lättirriterad (när jag i vanliga fall är en glad person), har varit ledsen och inte känt nån meningsfullhet i det jag gör (arbete, umgänge m.m). Men idag är första dagen jag känner att det är OK !

Vad som fick mig att ge mig in i ringen denna gången är : insikten över hur mycket pengar det faktiskt går åt till detta, jag äcklas av mina egna gula tänder och jag känner att jag är en idiot som utsätter min kropp för fara – medvetet! Dessa 3 punkter sporrar mig.
Denna gången har jag också hållit detta lite lätt diskret för personer i min omgivning. För om många vet så vet jag att förväntningarna är superhöga av dem att jag ska klara det och då blir det istället något jag måste bevisa, som i sin tur leder till att jag inte slutar för MIN EGNA SKULL. För det är ju trots allt därför man lägger av. Eller hur?

[Författare]

Inlägg