Andra gången gilt

[igra]

Snusfri sedan precis 66 timmar och känner mig riktigt mosig. Enorm trötthet, vimmelkantig och huvudvärk. Därtill gråtmild, irriterad, gnällig, ångest och fylld av en slags konstig tomhet. MEN, trots abstinens och allmän ömklighet VET jag att jag kommer klara det!

Kör inte cold turkey som många av er andra. För min del är det nedtrappning som gäller. Trappade över två veckor målmedvetet ner från ca 1,5 dosor portionssnus per dag till 4 st minisnusar per dag för att därefter sluta helt. Använde mig av ett schema där jag successivt ökade tiden ”mellan” snusarna, första dagen 15 min, andra dagen 30 min tredje dagen 45 min osv. På det sättet halverade jag min konsumtion på 3-5 dagar och därefter var det bara att minska (öka tiden mellan) ytterligare. Under dessa två veckor hade jag ett återfall till normalkonsumtion under en ölkväll, men det var bara att fortsätta enligt schemat dagen efter.

Somliga kanske anser att det är att dra ut på det i onödan men för min del handlar det om en extrem känslighet för abstinens och symtom – tror jag åtminstone. Sist jag försökte sluta tvärt blev jag bokstavligt talat både fysiskt och psykiskt sjuk. Har aldrig varit i närheten av någon liknade plåga och vill inte uppleva det igen. Upplever också att nedtrappningen gör att åtminstone jag känner en viss kontroll över situationen.

Precis som andra har uttryckt blir jag extra motiverad och känner mig starkare efter att ha läst hur ni andra kämpar med ert beroende för att bli fria. Jag tror att det är extremt viktigt att kunna dela både motgång och framgång med personer som befinner sig i samma situation. Tack för att ni delar med er!

[Reverend]

Bra gjort!!!! Du ligger typ ett dygn före mig. Jag är, precis som du, grymt trött. Hang in there

[Fyrkanten]

Jobba på. Det är som alla här säger. Klara de första 3-4 dygnen så är halva jobbet gjort.

Har du lyckats trappa ner så mycket redan så tror jag att du kommer klara detta relativt lätt. Kämpa på nu

[igra]

88 timmar sedan sista snusen och det börjar lätta en smula. Vet inte om det beror på att det är lördag eller att de första kritiska dygnen börjar bli avklarade. Känner mig fortfarande mosig och bakfull men mindre påtagligt. Kommer på mig själv med att komma på att jag inte snusar längre, som vid frukostkaffet…

När det fysiska beroendet avklingat är det dags att ta i tu med och fylla det tomrum som snuset efterlämnat. För min del har snusandet varit en kär sysselsättning som jag gärna ägnat mig åt och då menar jag inte bara det här med att peta upp en snus, utan allt som varit förknippat med snuset. Jag inser nu att ordet ”skilsmässa” som många valt för att beskriva slutet är ovanligt passande och att det är dags att bryta detta äktenskap som jag finner ensidigt, kostsamt, hälsovådligt och krångligt.

Tack för stödet Reverend & Fyrkanten! Kämpa på ni också. Känner mig just nu stark och förvissad om att det kommer att gå vägen. Igår kväll när jag tröstade mig med ett par Imperial porter var jag däremot nära att kasta in handduken.

[igra]

111 timmar. Det generella obehaget av abstinensen har släppt stort. Känner mig fortfarande bakfull och mosig men påverkas inte i samma utsträckning, märkbara skillnad från dag till dag. Suget kommer i korta attacker som verkar tydligt kopplade till vad jag gör eller framförallt vad jag äter/dricker. God mat & gott vin – check! Morgonkaffet – check! Det gör hela grejen ganska förutsägbar och lättare att hantera. Svårare är dock de vanemönster som finns så djupt etsade tex när man ska gå ut och omedvetet letar efter dosan i byx- eller jackfickan och får en smärre ångest/panik impuls när man inte hittar och inser att man slutat. Vid sådana tillfällen skulle jag gråta av glädje och tacksamt ta emot en pris om någon fanns att bjuda. Viktigt att påminna sig om att sådana situationer endast varar i några sekunder och att det egentligen är ganska enkelt att rikta sitt fokus mot annat.

Kämpa på medkämpar! Vi kommer vara så sjukt stolta och glada när vi är ute på andra sidan!

[igra]

162 timmar sedan sista snusen. Två senaste dagarna har varit betydligt lättare. Suget finns kvar och blir stundtals jävligt starkt men det mesta av abstinensen är faktiskt borta. Halleluja! Har en skum tröghet i tankarna och ett tryck i huvudet som kommer och går men det är marginellt i jämförelse med de två-tre första dagarna. Är helt paj i magen av all Fisherman’s Friend och kopiösa mängder kaffe (kanske inte bästa kombinationen). Har klarat av två alkoholsituationer utan att falla till föga. Känns förbannat bra att kunna bryta dåliga vanor!

[igra]

305 timmar. Noll abstinens. Suget kommer och går men även det har minskat betydligt. Hinkar kaffe och missbrukar FF. Är förvissad om att jag kommer klara det har!

[Patrik68]

Bra jobbat, men det är så sjukt! Tänk att detta är ett beroende man inte hade från början men oj vad man kämpade för att få det: mådde illa av det, ja tom spydde och det smakade skit, men tufft var det i åtonde klass Nu får man jobba åt andra hållet efter 30 års snusande. Hang in there!

[Martinan]

Jag upplevde samma med nedtrappning, gav en känsla av kontroll och jag undvek desperation över att aldrig någonsin få snusa mer. Fast i längden har det blivit så jobbigt så nu känns det skönt att ha bestämt sig för att inte lägga mer ved på brasan. Lycka till!

[igra]

Tack för stöd!

Precis så Patrik68, man fick jobba hårt och länge för att få in vanan och vilken vana de blev … dyr om inte annat!

Martinan, ja, jag tror att nedtrappning måste syfta till att helt sluta. Har iofs en vän som minskade sin konsumtion till 2 snusar om dagen och det håller han fortfarande efter 5 år. Jag skulle aldrig klara det men som med allt annat är det väl individuellt.

[Författare]

Inlägg