Äntligen!

[misja]

43 år gammal nikotinist som äntligen tagit sig i kragen och bestämt sig för att resten av livet ska spenderas oberoende. Jag började röka som 14-åring och höll på med det i drygt 10 år då jag bytte röda marlboro mot general portion. Utan större besvär lyckades jag sluta under tre graviditeter och amningar men började igen så fort barnen var avvanda. De senaste tio åren har jag snusat 1-2 dosor om dagen och det var länge sedan någon snus var god.
Den absolut största anledningen till att jag vill sluta är att jag kommit till en punkt då jag aldrig är nöjd. Hur mycket jag än snusar.
Jag slutade för drygt två veckor sedan utan några hjälpmedel förutom färsk ingefära. Den första veckan hade jag snus hemma och det kändes bra att jag kunde ta en snus om jag ville (bor två mil från affär). Slängde de dosorna när den värsta fysiska abstinensen lättat. Det svåraste tycker jag är att man ständigt glömmer att man slutat och gång på gång får dras med besvikelsen när man, famlandes efter dosan, kommer på det. Jag tränar mig i att i stället för besvikelse känna tacksamhet. I morse på 15:e dagen var första gången snus inte var det första jag tänkte på när jag vaknade.
Fördelar hittills:
Somnar fortare på kvällarna
Fräsch känsla i munnen
Sparat minst 700 kronor (har inte köpt mer av något annat förutom ingefära)
Maten doftar och smakar mycket mer och bättre

Har aldrig tidigare varit så beslutsam men är ändå ödmjuk inför alla hinder jag vet kommer dyka upp längs vägen. Hoppas att dagbok här ska peppa mig när jag vacklar.

[Booka]

Bra gjort, det värsta ÄR gjort nu. Det kan vi väl bestämma oss för:) Nu gäller det bara att hålla i! Lycka till med allt och skriv här när det är jobbigt.

[misja]

Tack Booka!
Japp, det värsta är gjort! Att hålla i är utmanande på sitt sätt men inte plågsamt och deppigt som den värsta abstinensen är.

Idag har jag noll lust att snusa. Ligger med någon slags influensa. Hög feber och värk i hela kroppen.

[Intruder]

Jag har gjort ungefär som du, slutat när barn varit på väg o under amning… Har nu varit fri sedan försommaren 2014 o är jättestolt för att det gått så bra! Mitt tips är att inte tänka att det är så svårt (gäller väl det mästa egentligen) o ha tydliga mål (Jag vill smila mera till världen!) Delmål som 1 mnd = unna sig ngt speciellt. 1 kvartal = ngt annat.. Springa när frustrationen kommer! Använder fortfarande färsk ingefära, men kommer på mig att det också går dagar utan …

Kämpa på o lycka till!!!

[misja]

Tack Intruder, vilket bra mål – att smila mer till världen. Det gör man ju inte så gärna med snuständer. Och att som du använda positiva ord. Man är faktiskt fri från snuset – förut när jag försökt sluta har jag nog sett mig som ett offer. Tvingad att sluta. Nu vill jag bli fri! Tänk du närmar dig ett år – så himla bra jobbat!
Jag har en bild som jag tänker på när det känns tufft. Kör häst som hobby och jobbar lite med mina hästar i skogen. När suget sätter in tänker jag på en nordsvensk häst framför ett lass timmer. Det stretar, och drar och hakar i men det går bara framåt.
Utan en bild att ta fram hamnar jag lätt i att idealisera de få stunder då det var gott och mysigt att snusa.

[misja]

Nu på eftermiddagen blev det helt plötsligt tufft. Jag är ganska säker på att det beror på att jag är sängliggandes sedan i måndags och att jag nu börjar känna mig lite bättre och därmed rastlös. Om jag hade en dosa bredvid mig i sängen skulle jag inte ta en snus – det vet jag. Det hjälper att skriva märker jag. Först när jag börjar strukturera känslor och tankebanor för att göra dem begripliga kan jag tolka dem och kalla dem vid dess rätta namn. Jag är rastlös och hade varit så även om jag snusat!

[Rectrix]

Bra jobbat!

Jag har själv varit nikotinberoende i 30 års tid som du, men trots det kan jag inte hitta en enda bra sak med snus.Hur mycket jag än försöker…

[misja]

Tack Rectrix, jag ska läsa igenom din tråd. Så peppande med alla starka kämpar här. Alla bra saker med snus som att det får en att slappna av osv går ju löjligt enkelt att slå hål på. Man har levt i förnekelse.

Jag har haft några tuffa dagar men sedan igår känns det lättare. Min kamp handlar till största delen om att jag får svårt att koncentrera mig, känner mig uppvarvad och speedad när jag behöver vara lugn och producera på jobbet. Förmiddagarna är svårare än eftermiddagarna och kvällarna är riktigt lätta.

[misja]

Jag vill inte ha snus. Tänker jag på att stoppa in snus i munnen känns det äckligt. Jag njuter av alla positiva effekter. Jag ser piggare och mer klarögd ut, svullnad över ögonen som gått ner, hade problem med kalla och blåtonade händer och fötter – borta, fräsch andedräkt och känsla i munnen, sparat 1000 kr. Trots den långa listan av fördelar kämpar jag med den psykologiska pressen det är att sluta. Den kemiska. Känner mig ledsen med kort stubin. Har svårt med koncentrationen och njuter inte riktigt av någonting. Men jag ger mig inte. Det gör jag inte. Fast jag drömmer om nikotinets förrädiska lugn.

[misja]

Jag håller ut. Men knappt mer än så. Jobbiga tankar som tar mycket kraft att mota bort. Tittar på alla runt omkring mig och ser hur sugna de är på något hela tiden. Nåt sött efter maten. I bilen hem från jobbet. Småsnaskande. Själv har jag aldrig småätit. Jag har ju haft nikotinet. Vilket är värst? Kommer man leva hela resten av livet småsugen? Finns en tillvaro där man bara är hungrig eller mätt och inte så förbannat otillfredsställd hela tiden?
Sånt brottas jag med. Inte konstruktivt öht. Suget efter snus är inte så stort men jag vet ju att en snus skulle bota den här känslan av att det fattas. Men bara den första. Sen fortsätter det att fattas hela tiden och jag matar in snus efter snus utan att vara riktigt nöjd med det heller. Det var ju därför jag slutade. Nog så.

[Författare]

Inlägg