Vad långt bak min tråd har hamnat. Och vad många nya nick som kämpar med det förbannade beroendet. Mitt enda råd är att hålla er kvar här. Skriv, skriv, skriv! Genom att uppmuntra andra peppar man också sig själv på något underligt sätt.
Jag räknar inte dagar längre utan är helt fokuserad på årsdagen. Det är en fantastisk känsla att läsa tillbaka och minnas hur man kämpade de första hundra dagarna. Det är inte så ofta jag är stolt över mig själv. Inte så ofta jag är snäll mot mig själv heller. Nu har jag gett mig själv en fantastisk present som jag lovat att vara oerhört rädd om och vårda livet ut. Det löftet och den stoltheten står jag tacksam och ödmjuk inför.
De senaste veckorna har jag för första gången på mycket lång tid känt ett starkt sug efter nikotin. Plötsligt har jag börjat snegla på snuskylen vid kassorna trots att inte lagt märke till den på många månader. Jag är på väg ur det nu men det har varit lite kämpigt faktsikt och jag har ätit alldeles för mycket choklad.
Ta hand om er allihop och kämpa på. Det är värt det alla dagar i veckan.
