Äntligen har jag tagit mitt förnuft tillfånga

[Anders P]

Tack Mumintrollet. Detta värmer när någon ser!

[martinb]

Härligt Anders P!

Kör på träning och aktar mig för alkohol jag också. Vi ska fixa detta!

Trevlig helg !

[Anders P]

Jag är förvånad över att denna veckan har förlupit så väl som den har gjort. Borde bero på att jag är så otroligt taggad för att bli fri. Men samtidigt får jag höja varningens finger för om det går för lätt så är det lätt att tappa fokus och taktpinnen. Det förbenade monstret står i farstun och lurar precis som en gädda, han går till full attack när man minst anar det, det vet jag. Men det är bara så att alla vet att han verkligen inte är välkommen hit innanför tröskeln längre. Han har gjort sitt. Det kommer bli många toppar och dalar på vägen. Kommer säkert att fälla någon tår ibland men skilsmässan mellan mig och generalen är beslutad. Nu ska den bara få lagli kraft och det tar nog ganska lång tid. Men skam den som ger sig.

Kämpa på där ute nu alla krigare. Vi ska vinna.

[Anders P]

Jomen Martinb. Imorgon blir det ett spinningpass igen. Ska bli skönt med en stor endorfinkick igen. 🙂

[irenpanik]

Är imponerad över hur mycket du fått ta dig igenom så tidigt efter snusstoppet. Om man klarar utmaningarna är det säkert jättebra att ha många frestelser avklarade redan. (Bli utsatt för folk runtomkring som snusar, gå på möten tidigt efter snusstoppet, gå förbi affärer där man kan köpa snus osv.) Starkt jobbat! 🙂

Ligger efter själv i jämförelse, men någonstans ska man ju börja!

[Anders P]

Ja du irenepanik. Någonstans måste man börja, och man kan väl aldrig planera riktigt väl när för då skulle man ju aldrig sluta, eller? Det bästa är, tror jag, att bestämma sig jobba med det och när dagen väl är inne så bara man kör. Sedan får man ta allt eftersom. Idag kan jag säga har det varit en hemsk dag. Första natten som jag har sovit så grymt djupt och gått. Somnade redan efter en kvart i sängen och sov hela natten. Kroppen är verkligen inte van vid detta utan jag är helt slut ändå. Har verkligen sett till att sysselsätta mig men har många deppiga tankar och tänker på snus hela tiden. Nu äntligen sitter jag i TV-soffan och kollar på sport, men tankarna finns där. Absolut ingen fara att jag ska kila iväg till affären och handla, nej nej jag är fast besluten att härda ut. Detta ska bara fixas men det blir en tuff resa.
Men att ha kört spinning under förmiddagen var positivt men konstigt att deppigaste n inte försvann. Det kommer nog en ny dag imorgon ändå. Kämpa väl därute.

[mumintrollet]

Väldigt bra resonerat Anders P.
Jag tror också de mest lyckade utbrytningsförsöken är de som inte är planlagda överhuvudtaget.
För de allra flesta av oss har nog tanken funnits där många gånger, det gäller bara att ”förstå” att använda tillfället när tanken finns där och sen ge full gas och aldrig kika bakåt eller ifrågasätta det beslutet.

Precis som du skrev igår kommer även jag ihåg jag hade det. Dvs några dagar tidigt i kampen kunde jag uppleva relativt sätt enkla. Man var så fast besluten över att det ska gå vägen. Plötsligt kunde man bara konstatera att man hade överlevt ännu en dag utan alltför tunga påtryckningar av snustrollet. Helt plötsligt blir timmar till dagar och dagar till veckor. Det blir bättre fast det ibland känns som man tar steg både i sidled och bakåt.

En överlevnadsstrategi jag använde mig utav var att läsa många av de välskrivna veterandagböckerna som finns här. Alla har ett gott slut och det gav mig väldigt mycket styrka att läsa hur resorna blev enklare och enklare allt eftersom dagarna gick. Jag jämförde ofta också hur dessa personerna kände sig vid samma antal dagar jag själv hade klarat av, det hjälpte mig på nåt sätt iaf.

Kämpa på!

[Anders P]

Ja du har helt rätt. Att läsa om veteranerna gör otroligt mycket. Jag hade ju ett stopp för några år sedan. Skillnaden mot nu är att jag skriver här. Det har jag aldrig gjort tidigare. Det gör jag bara för att det kommer bli mycket svårare att lägga av när det är offentligt. Att läsa om dessa veteraner är grymt inspirerande och jag vet, känner ju mig själv, att det finns många som läser om mig just nu men de vågar inte logga in här på sidan. Dessutom, med min egna erfarenhet, så vet jag att om det ska funka att bli fri och slippa den förbannade ågrenen att man håller på att snusa, så behöver man göra det lite mer offentligt. Jag har varit ren i 9dagar men jag önskar att det varit i 9 år men denna gången ska det verkligen fungera. Förra gången var jag ren i 310 dagar typ. Jag fattar inte vad som slog mig att börja igen. Jag yrar att det var guarden som sjönk och att monstret sa till mig att det gått lång tid samtidigt som frugan och jag bråkade ordentligt om många helt meningslösa saker. Jag är fast besluten att det ska gå gen, att bli fri alltså. Jag vill detta pga barnen hälsan och familjen. Jag vill kunna säga till barnen ”låt bli nikotinet. Det kommer verkligen inte att hjälpa. Du kommer bara må dåligt av att du använder det!”.
Hoppas ni krigare där ute stöttar mig för denna dag har varit hemsk, fruktansvärt hemsk med många destruktiva tankat.

[irenpanik]

Vad tråkigt att dagen var så hemsk! Hoppas det var bättre idag, eller blir det snart! Kämpa på, du klarar det! 🙂

mumintrollet/Anders P; jag tror säkert ni har rätt angående planering vs. timing.
Men det är nog också individuellt. Allt sitter i skallen, så är man som jag övertygad om att man ”måste” planera, då är det så! 😉
Det största orosmolnet för min egen del är att jag till slut inte skulle tycka det var värt konsekvenserna i alltför hög grad och under alltför lång tid, och nästan börja igen i ren självbevarelsedrift (been there, done that!). Nu snackar jag inte efter någon dag eller någon vecka, utan någonstans efter 1-5 månaders ”lidande”. Men så var jag väldigt nära att gå in i väggen sist och har fortfarande magproblem efter det, blir det alltför mycket gör man (jag iallafall) till slut nästan vad som helst för att få en paus från allt det jobbiga.
Denna gång försöker jag tänka ut sätt att ge mig en paus som inte innebär att snusa, och hitta knep för att lindra symtomen utan att bara försvåra slutandet. Då tror också skallen mer på att det kommer lyckas i längden.
Men all heder till er som tagit tjurnen vid hornen och bara kört på! 🙂 Grymt jobbat!
…Så länge ingen tvingar mig att ha samma inställning, haha!

[irenpanik]

Vad tråkigt att dagen var så hemsk! Hoppas det var bättre idag, eller blir det snart! Kämpa på, du klarar det! 🙂

mumintrollet/Anders P; jag tror säkert ni har rätt angående planering vs. timing.
Men det är nog också individuellt. Allt sitter i skallen, så är man som jag övertygad om att man ”måste” planera, då är det så! 😉
Det största orosmolnet för min egen del är att jag till slut inte skulle tycka det var värt konsekvenserna i alltför hög grad och under alltför lång tid, och nästan börja igen i ren självbevarelsedrift (been there, done that!). Nu snackar jag inte efter någon dag eller någon vecka, utan någonstans efter 1-5 månaders ”lidande”. Men så var jag väldigt nära att gå in i väggen sist och har fortfarande magproblem efter det, blir det alltför mycket gör man (jag iallafall) till slut nästan vad som helst för att få en paus från allt det jobbiga.
Denna gång försöker jag tänka ut sätt att ge mig en paus som inte innebär att snusa, och hitta knep för att lindra symtomen utan att bara försvåra slutandet. Då tror också skallen mer på att det kommer lyckas i längden.
Men all heder till er som tagit tjurnen vid hornen och bara kört på! 🙂 Grymt jobbat!
…Så länge ingen tvingar mig att ha samma inställning, haha!

[Författare]

Inlägg