Oj vad det där du skriver är mig mitt i prick, Kickan!
Jag slutade snusa första gången för 2 år sen, det höll i 3 veckor och då gick jag cold turkey. Jag gick tillbaka till chokladen, godiset, sockret… Sen började jag desperat snusa igen för att det var så mkt bättre än alla andra problem som kom av att inte snusa. För mig har snuset varit till 90% en form av självmedicinering, jag har haft vanliga ssri-mediciner innan men snuset har by far varit det som fått mig att må bäst, också med tanke på att jag slutade trycka i mig sötsaker eftersom snuset täppte det behovet, av nån outgrundlig anledning. Och jag gick ner i vikt eftersom hungerkänslorna också avtog. Hursomhelst, själva grejen med snus vs ätstörning/ångest är extremt komplicerat. Och precis som Kickan säger så handlar det i grund och botten om att ta kontroll över sin egen hjärna.
En metod som jag använt mig av i flera olika situationer är att sluta vela. Jag är så oerhört TRÖTT på att vela, för att sen ändå alltid välja den bekväma vägen. Att hålla på o älta i en timme huruvida man ska äta det där glasspaketet eller inte, och sen när man väljer att göra det, översvämmas av ångerkänslor och tankar om att man är en dålig människa. Det omvända, att vela en timme för att sen bestämma sig för att strunta i glassen, det gör att man känner sig nöjd efteråt när suget gett sig. Men faktumet som kvarstår är den där onödiga timmen av velande och funderande.
FÖr mig har det som fungerat allra bäst varit:
1: Vad är bäst för mig själv och vad vill jag med mitt livet EGENTLIGEN?
2: Bestämma mig för att göra mitt liv och min situation bättre.
3: Sluta vela.
Såfort det kommer en situation när hjärnan börjar spela spel med känslorna så sätter jag ner foten. Nej jag tänker inte gör det så jag tänker inte ens älta fördelar mot nackdelar.
Det häftiga med det är att det fungerar. Vi människor är tänkande och grubblande varelser av naturen och oavsett om det handlar om nikotin eller socker eller alkohol så VET vi att vi vill ha njutningen som det innebär, men vi vet också att skammen som följer är det som sitter kvar i längden, och det som förföljer oss om nätterna, om dagarna, när vågen går upp, när kläderna inte passar osv. osv. osv…
Så lite som Kickan skrev så handlar det om att ta makten och kontrollen över hjärnan och kroppen, ställa sig över den och vara bestämd. Inte tänka mer på saken och gå vidare. Efter ett tag hittar man andra saker som tillfredställer en lika mycket och som inte riskerar att förstöra hälsan eller orsaka onödig ångest.
T ex så brukade jag vara besatt av B&J, kinapuffar och läsk. Jag åt en 200g kinapuffpåse om dagen, 3 B&J i veckan. Läsk flera ggr i veckan. Jag intalade mig att jag mådde bra av det. Men efter att ha tagit makten över det så känner jag exakt samma tillfredställelse över en kopp té, och jag hittade Yogis choklad-té! Helt kalorifritt och koffeinfritt. Och har man varit borta från riktig choklad tillräckligt länge så är en kopp av detta téet precis lika himmelskt. Och utan dåligt samvete efteråt.
Det är exakt samma med snuset. För trots att man går runt o är rädd för att sluta, vilka konsekvenser det får, vilket beroende eller beteende som det kommer orsaka, så vet man innerst inne i hjärtat att man vill sluta. Det gäller att koppla på det regelverket och helt enkelt inte tillåta några utsvävningar. Och tillslut inse att det är så jäkla skönt att sluta fundera och grubbla över hur saker ska bli, hur man ska må. Fuck that.
.
