Att få ordning på sin tillvaro

[Ingmar]

Så här tänker jag: Vi nikotinister går igenom samma avgiftnings-faser som alla andra missbrukare – själva beroendet är väl livslångt. Alltså: man blir kanske aldrig helt fri från sitt beroende. Förhoppningsvis minskar trycket och suget gradvis; det är vad man läser och så verkar det vara. Men allt för lite skrivs om cold turkey-fasen. Jag tycker det finns mycket att hämta från alkohol- och läkemedelsmissbrukare som vill sluta – hur AA, RFHL m fl tänker. Den här sajten är ju lite som AA och gruppterapi – mycket viktigt att den finns!

[Flatpicker]

112 dagar idag. Jag vet inte riktigt vad den siffran betyder. Jag känner ingen sorg över att inte ha nikotin i mitt liv längre. Men varför känner jag stundtals sådan ångest, obehag och hopplöshet? Helgerna är värst. På jobbet känns allt ok. Det blir värst på lördagmorgonen. Jag kan må jättebra och vara glad som en lärka på fredagkvällen (utan alkohol) och säga till mig själv att jag verkligen hoppas få ha humöret kvar dagen efter. Dagen efter är det dock som bortblåst. Då kan jag inte för mitt liv begripa varför jag var så glad innan.

I morse vaknade jag med ett leende. Det känndes kanon. Några minuter senare när jag stod i badrummet, och trängdes med min sambo och insåg att vi inte hade tid att äta frukost hemma innan vi skulle lämna hennes bil på verkstan innan jobbet, kom det dåliga humöret tillbaka. En strumpa som låg på golvet retade upp mig så till den milda grad att jag slängde ut den genom fönstret. Tryck över bröstet och allmänt illamående höll i sig i ca 1 timme. Nu har det släppt igen. Åh vad knepigt detta är!!!!

Jag hade visserligen ett sug efter snus i helgen när jag besökte mina föräldrar. Det suget orsakade dock ingen irritation eller nedstämdhet. Det känndes mer som ett starkt godissug.

Jag ska testa att skippa kaffe nu och se vad som händer. Det kanske är som vissa andra av er säger att det drar igång ett sug. Ett sug som inte jag kan tyda som snussug utan bara blir förvirrad ångest i mitt huvud.

[nybrocorner]

Jadu… vad jag känner igen mig… mitt liv är en berg och dalbana… särskilt när jag ätit mycket kolhydrater, eller druckit alkohol(jag var helt ren ett långt tag, men återintrod. det igen)En annan grej som drar igång mina drag är stress, press, att vara utsatt för förtal, osv… jag orkar liksom inte sånt utan snus tror hjärnan… och det är klart – jag har ingen vana på sånt utan snus…

Så jag går också från att må jättebra, till att må skit på bara en kort stund – utan större förklaring och min hjärna tycker att snus är det bästa som hänt världen… det kostar bara 58 spänn dosan …

[Flatpicker]

Jag har nu under två dagar kännt ett ganska påtagligt sug efter snus. Vi höll på att måla i hallen igår och jag hade konstant värk i bröstet hela tiden. Jag kände mig orolig i kroppen och nedstämd. Jag kom underfund med, efter en stund att jag verkligen ville åka och köpa snus. Så har jag inte kännt på flera veckor. Ju mer jag tänkte på det så kände jag att om jag la in två portionssnusar så skulle all min oro, ångest och mina problem lösas upp. Frågan jag fortfarande brottas med är om det är snuset (nikotinet) i sig som är problemet eller om jag mår så dåligt hemma och har en historia om att bota detta genom att stimulera hjärnan med nikotin och alkohol.

Jag drack två små folköl (33 cl 3,5%) innan maten. Nä, jag kan inte hålla mig borta från det. 😥 Det kändes gött i kroppen en stund men sen kom oron i kroppen, trycket i bröstet och irritationen. Usch, vad jobbigt det känns. Jag hoppas att detta tar slut snart. Ett konkret snussug hade varit så lätt att leva med men denna subtila ångest tar knäcken på mig.

[Flatpicker]

Nu har jag fått en tid hos en samtalsterapeut. Det känns bra men jag är lite orolig över att jag inte ska bli nöjd. Jag hoppas på att få bra vibbar av den jag ska prata med.

[nybrocorner]

Jag är glad för din skull att du fått tid hos terapeuten… och jag tycker inte du skall oroa dig för om det inte stämmer… tag inte ut sådana besvikelser i förväg… Lita på att det skall funka… för du måste bjuda till och terapeuten måste vara professionell… om du är rädd att det inte funkar så e risken stor att du själv backar så att det inte funkar…

Jag förstår din ågren… två öl och så är karusellen igång igen… du skall se att när du får bena upp lite med terapeuten så kommer du att kunna se mönster… som du kan lära dig av…

Jag bara önskar dig allt gott, för jag har varit där och jag fick hjälp… jag är inte frisk.. men jag har redskap…

[Flatpicker]

Det ska bli intressant att se hur det känns efter att ha samtalat med någon. Samtalet kommer inte att bara handla om snus eller nikotin. Frågan är om det kommer att handla om det alls..

MEN, idag har det varit sug som bara den efter ”något”. Ja, det är nog snus jag är sugen på. Om jag försöker visualisera att jag tar en snus och försöker erinra känslan man får så kan jag däremot även känns illamående. Ruset av nikotin efter så stort uppehåll blir för mycket. Man blir väldigt snurrig och illamående efter ett tag. Så, ju mer jag tänker på att ta en snus ju mer inser jag att jag inte vill ha det.

Men vad är det då jag suger efter? Det är någonting, helt klart. Känner mig orolig. Ibland tror jag att jag känner mig orolig och rädd för att bli orolig och rädd. 😯

I only fear fear itself.

Ska träna ikväll. Får se hur det känns efter det.

[nybrocorner]

Jadu kompis… livet e tungt… jag tror att det värsta e att snuset e en snuttefilt för vuxna män, en sköld mot känslor, ett sätt att vinna tid…. jag saknar i inte nikotinet ett ögonblick, men väl den tid jag vann, då jag ställdes inför något som jag då i inte visste hur jag skulle göra.. då bytte jag snus omsorgsfullt och noga… så hann tankarna ikapp…

Jag hann liksom tänka efter…

Nu måste jag lita till mig själv… och att jag duger att ta beslut utan min drog…

Något av de känslor du berättar om känner jag igen…

Visst kommer era samtal att handla om mycket annat än snus… för du har ju slutat snusa… sök inte så mycket efter varför du började och vad det gav dig… fråga dig istället vem du är idag och vilken plats snuset har i ditt liv idag… ni har liksom vuxit ifrån varandra…

Istället har du en underbar sambo, hus, jobb, kompisa…

Allt är inte perfekt, men frågan är vad du är rädd för idag… jag kan tänka mig att det är väldigt enkelt… när vi förlorar snuttefilten så blir vi sårbara… vi är inte så rappa i käften, har inte riktigt den kapasitet vi hade som snusare, vi e gråare och tråkigare… men lyssna nu… VI DUGER… som vi e…

[Flatpicker]

Det blev ingen vidare bra kväll igår heller. (Förlåt att jag klagar och ältar så mycket). Jag blev på extremt dåligt humör efter gymmet igår. Det var jag som skulle laga maten och det tog så lång tid så jag fick inte i mig någon mat förrän kl 20.00. Inte så konstigt att man blir grinig egentligen. Endorfinerna från träningen är på väg ut, hungrig efter att ha fastat sedan lunch och så denna lustiga abstinens på allt ihop. Nä, det var verkligen ett avgrundsmörker igår. Gick och la mig tidigt. Att lägga mig på rygg och blunda brukar hjälpa mot den värsta ångesten.

När jag hade lagt mig igår började jag att fundera över mitt liv som nikotinist. Jag tycker att det varit så märkligt att jag mått så här dåligt av att lägga av att bruka nikotin efter att bara ha gjort det sporadiskt i lite över ett halvår. Det var då jag insåg att jag faktiskt aldrig varit helt nikotinfri så här pass lång tid sedan 1996, även om jag själv har trott det. Så här ser min nikotinhistoria ut:

1996 – Tog min första snus på skolans bibliotek och blev så illamående att jag blev tvungen att åka hem. Gillade dock ruset man fick så jag testade igen till jag hade lärt mig snusa.

2007 – En vecka innan midsommar la jag av och led alla helvetets kval. Misstaget jag gjorde den gången var att jag tog en cigarett av en kille som var på midsommarfesten. Alla problem rann av mig och sommaren var räddad. Dessa festcigg blev mer eller mindre ett måste. Det kunde gå 2-3 veckor mellan varje gång men såg ändå till att tillföra nikotin. Jag trodde allvarligt att jag hade det på en hanterbar nivå. Jag trodde jag var nikotinfri. Jag trodde verkligen detta.

2008 – Jag hade ett nytt jobb och jag hade börjat festsnusa / röka och fuska med nikotintuggummin. Jag trodde fortfarande att jag var fri. Jag ”mådde ju bra” och kände inget sug eller abstinens. Det var ju inte så konstigt eftersom jag fortfarande försåg mig med nikotin. Tjejen lämnade mig. Jag hade mer eller mindre slutat ta hand om min kropp. Jag hade gått upp i vikt och jag drack gärna ofta och mycket. När hon stack började jag i princip snusa på heltid igen. Nu var jag 100% snusare igen. Tillbaka i träsket.

2010 – Tjej nr. 2 lämnade mig och jag skulle åter igen ta tag i mitt liv. La av snuset efter påsk det året. Mådde fruktansvärt dåligt i en månad, sen började jag smyga in en och annan festcigg igen. Denna gången var jag fast övertygad om att inte börja festsnusa. Jag intalade mig att en cigg då och då vid festliga tillfällen skulle vara OK, men absolut inget snus. Nikotintuggimit kom åter tillbaka för att höja stämningen till vardags. Det var ju medicin så det var ju OK, eller hur? Duh! 😳

Festsnusarna kom nu in i mitt liv med besked. Lärde känna en ny bästa kompis som snusade. Jag tog snus av honom så fort vi träffades och köpte alltid en dosa om vi skulle festa eller ut på gig. Allt detta i smyg från min flickvän som trodde att jag var helt nikotinfri.

2012 – 1 augusti. Efter att ha haft humörsvängningar och depp om vart annat sedan årsskiftet så bestämde jag mig för att lägga av helt. Jag hade smygsnusat hemma varje helg. General mini extra strong. Dom kunde jag ha under läppen utan tjejen märkte något. Skulle vi greja med något ute så slängde man bara in två små minis och så var situationen räddad. Man tog sig an alla göromål med ett leende på läpparna. Inte konstigt att man mår dåligt på helgerna numera. Här är vi nu. 28 november. 4 månader utan nikotin. Så här lång tid har jag aldrig varit utan. Jag inser det nu. Jag trodde att jag varit fri innan men det har varit en lögn. En lögn så stark att jag trott på den själv. Med denna insikt ska jag nu försöka blicka framåt. Jag förstår nu att det med största sannolikhet är nikotinet som spökar i alla fall när allt kommer omkring.

[nybrocorner]

du har gjort en stor vinst… du är ärlig mot dig själv och din omgivning…

du vill framåt och du vill skapa en ny framtid utan snuset och nikotinet…

du vill och du kommer att klara det…

sen e vägen dit rätt krokig och ångestladdad… jag ser din kväll framför mig… min hustru har inte haft många roliga dagar sen jag slutade snusa…

[Författare]

Inlägg