Att få ordning på sin tillvaro

[Flatpicker]

Hur har du varit mot din familj sedan du slutade att snusa och röka pipa? Hur har du förhållit dig till dem?

[nybrocorner]

jag försöker gå undan… att inte vräka ur min ångest och frustration på dem… hustrun läser min blogg så jag försöker att inte prata så mycket heller…

men jag är mycket självupptagen… frustrerad… ibland helt okoncentrerad…

jag försöker vara närvarande, trevlig, på bettet osv… men det håller inte hela vägen…

blir det för mycket krav så ballar jag ur… jag klarar inte för mycket…

[Flatpicker]

Igår kväll när jag lagt mig kom de mörka tankarna över mig. Jag kan inte skriva mer än så men det var verkligen fasansfullt. Jag var tvungen att gå upp och sätta mig ensam i ett mörkt rum och fundera. Efter nån halvtimme hade jag lugnat ner mig tillräckligt för att kunna lägga mig och sova igen.

[nybrocorner]

mmm skulle så gärna vilja ha något förlösande att skriva…

[Flatpicker]

Det finns inte så mycket att göra. Jag är stundtals väldigt osäker på om jag är lycklig i mitt förhållande. Ibland är allt bra och ibland vill jag lämna allt. Jag är väldigt osäker på vad jag känner för min partner. Jag ”vet” att hon är bra för mig men mitt hjärta säger annorlunda. Jag är rädd för att ta upp det med någon kompis eller mina föräldrar hur jag känner. Jag är rädd för att ta fel beslut. Jag är rädd för att bryta upp utan ”anledning”. Jag skulle sabba så mycket. För henne, för mig själv. Allt skulle bli så jobbigt och krångligt och jag skulle inte direkt bli lyckligare. Inte just nu i alla fall. Jag är för gammal för att börja om känner jag. Hittar man någon som är bra så ska man hålla fast. Men lusten och glädjen till henne är ju borta. Jag bara stör mig på allt hon säger och gör. Om dessa tankar har med nikotinet att göra vet jag inte. Jag kanske bara skyller på det? Det är det som är det svåra.

[Flatpicker]

Min tjej är snäll, omtänksam och har massor av humor. Hon låter mig vara den jag är till 100%. Jag behöver aldrig låtsas inför henne. Jag kan vara mig själv. Hon älskar mig. Hon lagar supergod mat och vi delar varandras intressen. Varför förstorar jag då upp hennes dåliga sidor så till den milda grad att det driver mig till vansinne?

[nybrocorner]

Tag det lugnt, nikotinet gör mycket med oss… helt otroligt vad som händer när snuset, vår snuttefilt försvinner. Plötsligt så blir vi nakna inför verkligheten…

När dessa tankar kommer, försök att förstå, vad är det du känner, vad är det du vill, hur skall det förverkligas…

Livet kan bli väldigt rörigt – och det kan bli väldig snurr på känslorna… tag chansen att prata rakt och ärligt med din terapeut… hen kan säkert hjälpa dig att få proportioner på dina känslor…

Allt du känner är äkta och ärligt, bara lite rörigt och to much just nu… och det är oki…

[Flatpicker]

Tack ska du ha för dina ord! Du har rätt! Jag är en känslig person och har alltid varit en osäker och velig själ. Att jag nu tagit bort nikotinet ur mitt liv har gjort att dessa sidor och känslor bubblat upp inom mig. Det jag inte pallar med är denna personlighetsförändring som kan ske under en kväll.

Den här helgen ska jag må bra och vara glad! Idag är det fredag och jag mår bra. Riktigt bra. Jag är glad och ser ljust på framtiden. Jag har så mycket i mitt liv att vara glad och tacksam för. Fånga dagen!

[Flatpicker]

Jag har haft en ganska bra helg. Har varit mestadels uppåt och nöjd. Jag kände snussug i lördags morse men det gick över. Jag hade tyvärr en humörsdipp igår kväll då jag kände att allt var piss med min situation. Nu, tillbaka på jobbet känns allt ok igen. Jag har dock en känsla av att deppet och ångesten ligger och lurar någonstans inom mig.

På torsdag ska jag till samtalsterapeuten. Jag har så mycket jag vill säga och jag vet inte hur jag ska kunna framföra allt på en strukturetat sätt. Vart ska jag börja? Att börja snacka om snuset känns lite banalt då jag inte är säker på om det är där problemet ligger. Jag hoppas att han kan hjälpa mig att bena ut problemet. Jag är väldigt orolig för att få veta sanningen. Jag är jätterädd att det ska vara mitt förhållande det är fel på. Jag orkar inte ett uppbrott med allt vad det innebär.

[Flatpicker]

Det som oroar mig så är denna känsla av längtan tillbaka till mitt singelliv som kommer över mig titt som tätt. Jag saknar att vara själv och ta dagen som den kommer och skapa min egna tillvaro. Äta vad jag vill, se vilken film jag vill. Åka vart jag vill, när jag vill. Ingen som stökar ner och jag kan få hålla den ordning som jag vill. Jag kan sakna jakten efter tjejer. Spänningen i att träffa någon ny.

Samtidigt gillar jag tryggheten och gillar tanken på den situation jag har, med hus och sambo. Jag har det jag drömt om så varför är jag inte nöjd? Varför känner jag mig kvävd och instängd?

[Författare]

Inlägg