Att få ordning på sin tillvaro

[Flatpicker]

I natt har jag sovit djupt och drömt väldigt ”långa” och detaljerade drömmar. När jag vaknade kändes det som att jag hade sovit jättelänge. När jag väl kom upp och skulle fixa ihop nått att äta till frukost så kom en lätt obehagskänsla över mig. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. En lätt ångest och obehag helt enkelt. Lite sorg och tomhet. Som tur är kopplar jag inte längre ihop detta med mitt förhållande som jag gjorde tidigare. Det känns bra för det är så mycket lättare att hantera obehaget då.

Den här dagen känns grå och innehållslös. Jag har inget direkt att se fram emot känns det som. Om jag bara hade haft ett annat jobb som jag trivdes med skulle allt kännas så mycket bättre. Jag sitter här framför en dator i flera timmar och gör totalt meningslösa uppgifter. Jag gör inget kreativt alls. Bara sitter här och väntar på att dagen ska ta slut och att jag så småningom ska gå i pension. För företaget är min uppgift viktig såklart. Jag behövs här. Tyvärr så behöver inte världen mitt jobb. Jag gör ingen glad med att jobba här. Jag hjälper ingen till en bättre tillvaro. Om jag hade varit polis hade jag bekämpat brottslighet, om jag hade varit kock hade jag stillat hunger och glatt människor med min goda mat. Hade jag varit snickare hade jag byggt saker som består, hus för folk att bo i och skapat utrymmen för folk att vistas och leva i. Hade jag jobbat i affär hade jag försett folk med det de vill ha och behöver. Men nu sitter jag framför en dator och gör saker som folk inte begriper eller är intresserade av. Jag vill skapa nått! Jag vill göra något meningsfullt! Jag vill göra något jag tycker är kul! Arkeolog, musiker, gyminstruktör, trädgårdsmästare, superhjälte!

Jag är så uttråkad på allt…

[nybrocorner]

Varje gång jag gjorde något bra så belönade jag mig med snus, när jag såg en utmaning så stillade jag mig med en snus innan striden, när livet var trist så livade jag upp mig med en snus, när jag fick bära tunga förtroenden dövade jag mina känslor med snus, när människor var elaka så tröstade jag mig med en snus…

Snuset var min snuttefilt och försåg mitt liv med mening… självklart blir livet mycket mera grått nu, jag lyfter mig inte alls lika högt… jag får inte de höga dopaminhalterna i blodet längre.. allt känns tyngre, gråare och jobbigare…

Jag måste inse att jag inte är densamme som innan mitt snusstopp, att snuset skuvade upp mig, till en onormal nivå…

Idag får jag möta livet utan snuttefilt och det är en nyorientering som är jobbig… dessutom så har jag väldigt mycket mindre belöning i min hjärna…

Att vara uttråkad tillhör snusslutet… livet blir aldrig roligt igen tror min söndersnusade hjärna…

Men det skall det bli… med motion, balanserad kost och motivation…

[Flatpicker]

Jag kan känna av lycka och eufori ganska många gånger varje dag men det jobbiga är när det helt plötsligt vänder lika tvärt och det mörknar i huvet. När tristessen kommer över mig.

Jag känner så väl igen det där med att ta en snus i varje situation. Jag kunde knappt göra någonting utan snus. Ringde det i telefonen så var den första reaktionen inte att svara utan att leta rätt på dosan och stoppa in en snus innan jag kunde svara. Jag minns hur svårt det var att byta strängar på gitarren utan att lägga in en snus. Det var ett tag sedan jag kände så. Då var allt kopplat direkt till själva snusandet. Nu är det mer subtilt. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som saknas i mitt liv stundtals.

[nybrocorner]

Du har överbelönat dig… med snuset hela tiden… nu måste din hjärna sakta men säkert återgå till en mer normal nivå med endorfiner…

Du lever just nu isamma helvete som mig… inget e roligt…

Det beror på att hjärnan vill ha nikotin för att kunna göra dopamin… så du mår bra… innan medan vi snusade hade vi ca 80 % mer dopamin i hjärnan än en normal människa tror jag… idag har vi ca 20 % mindre dopamin i hjärnan.. den dippen e inte att leka med… vi är ovana vid normalbalansen och just nu ligger vi lite under… det kan vi träna upp genom löpning, styrketräning, städning, osv…

[cumulusnimbus]

Om man googlar ”action potential curve” sa visas hur en signal transporteras i en neuron. Samma kurva galler for snus och i princip alla droger. Vid abstinens skapas ett depressionstillstand. Det tar ett tag innan man klattrat upp mot nollnivan igen. Detta ar normalt och det ar bara att vanta ut det. Det blir battre med tiden

[Flatpicker]

Ja, det är nog precis vad jag gjort! Överbelönat mig. Allt skulle ju ”firas” med en snus! Jag höll ju på som mest och slarva med snus nån månad innan vi köpte vårt gemensamma hus. När vi väl skulle flytta in så drog jag ner på det. Jag trodde ju inte att jag blivit beroende igen utan att jag bara ”tog några snusar då och då”. I och med detta fick jag min enorma humörsdipp. Jag tolkade det som att jag ångrade vårt husköp och att vi flyttat ihop. Fick sån enorm ångest och kunde inte så något positivt med det hela. Jag ångrar så enormt att jag började smygsnusa i höstas iochmed husköpet. Hade jag inte gjort det hade jag såklart haft en helt annan sinnestämning när vi flyttade in. Fy, vad dumt det blev! Det sabbade så fruktansvärt mycket!

Du skrev att du pratat med en läkare om saken. Har du lust att dela med dig lite med vad han sa om saken?

[nybrocorner]

Läkaren e kompis till mig, vi samtalade om belöning, om drogens verkan och hur snuset funkar… vi samtalade om min/missbrukarens självömkan… om hur jag vältrar mig i min egen ångest och älskar att må dåligt av att inte snusa… så att jag kan fortsätta längta efter det undergörande snuset och fortsätta leva i nikotinromantiken…

Blä… jag måste inse att det inte finns något bra med snus… jag måste inse att jag inte skall festsnusa eller feströka… jag har använt nikotin för sista gången…

Jag skall nu satsa på att inte känna efter, inte lida så mycket, inte längta så mycket…

Dessutom måste jag inse att jag inte kommer att vara så glad, hög, snabb osv som när jag snusade… jag kommer att vara lite gråare…. och att det är så det skall vara…

[cumulusnimbus]

Jag har inte talat med lakare, kanske det var nybrocorner? Det viktiga ar att du nu fattar vad som hander i dig och att din partner ar inforstadd med vad du gar igenom. Att vara lag och deppig ett tag kommer med dealet, det ar valdigt tungt och samtidigt ar man javligt pafrestande for sina narstaende. De har ju sina egna problem i tillvaron att ta reda pa, att dessutom behova vara maltavla for en vresig fd snusares angest, maste vara javligt tungt… Ska kopa blommor till min talmodiga fru idag…

[Flatpicker]

Nä, det var Nybrocorner jag menade, som talat med läkare.

[Flatpicker]

Nybrocorner; Kom ihåg att det bara är nu i början livet och din personlighet kommer att vara ”lite gråare” du kommer så småningom att må som du gjorde innan. Suget efter snus och nikotin lägger sig och en vacker dag tänker man inte på det. Det man känner nu är absolut inget tillstånd som kommer vara för evigt och som man ska vänja sig vid.

[Författare]

Inlägg