Välkommen! › Forum › Dagbok › Att få ordning på sin tillvaro
- Detta ämne har 155 svar, 13 deltagare, och uppdaterades senast för 11 år, 3 månader sedan av maffe.
-
FörfattareInlägg
-
10 augusti, 2012 kl. 06:43 #77871FlatpickerMedlem
Den här jobbiga subtila ångest man har. En krypande obehagskänsla varenda morgon. Kan man inte bara bli fri från den? Igår efter jobbet när jag åkte hem fick jag ett enormt alkoholsug. Just då ville jag inget hellre än att komma hem, öppna en iskall öl och sätta mig i soffan och kolla på film, lyssna på skivor, pyssla med gitarren eller nått, helt själv. Längtan blev överväldigande. Jag funderade på om det var nikotin jag ville ha men insåg att det var det absolut inte. Det var öl jag ville ha. Massor av öl. Tanken skrämde mig. Det blev ingen öl såklart. Det hade inte tjejen tillåtit. Hade jag varit själv hade jag köpt öl, utan tvekan.
Kvällen blev inge bra. Tjejen kom hem sent så middagen blev inte förrän sent på kvällen. Ingen träning. Visste inte om hon skulle med eller inte. När hon väl kom hem hade jag ingen lust längre. Jag hade ingen lust till någonting. Kände mig bara deppig och tom…
10 augusti, 2012 kl. 09:19 #77872cumulusnimbusMedlemAtt sluta snusa ar ditt beslut, inte din tjejs. Snusabstinens gor en deppig for dopaminhalten i hjarnan har sjunkit till en onormalt lag niva. Alkohol kan dampa den smartan, men det kan traningen med. Varfor sitta och vanta pa att tjejen kommer hem for att se om hon vill folja med? Ga och trana, kom hem fullpumpad med endorfiner, le och tala om for henne vilken toppentjej hon ar som har forstaelse for dina behov av endorfinpaslag . Med en positiv attityd, lite tur och skicklighet, sa far du kanske mer av den varan da…
Garanterat battre an att sitta hemma och vanta pa att inte ha lust langre. Det ligger i farans riktning att kanslan av deppighet och tomhet da projiceras pa partnern, och att det nu ar hennes fel att man inte kunnat tranat och darfor mar sa daligt…
12 augusti, 2012 kl. 08:01 #77873FlatpickerMedlemHar hälsat på mna föräldrar den här helgen. Det är alltid skönt att komma hem ett par dagar och umgås med dem och äta gott. De börjar bli till åren nu och jag märker att mn far tacklar av allt mer. Känner ett vemod även idag. En klump i magen. Jag är inte nöjd med tillvaron. Jag funderar allvarlgt på att kontakta sjukvården och se vad man kan göra. Jag kanske behöver nått. Medicin, D-vitamin, samtalsterapi… vad vet jag? Men, jag väntar nog några veckor till. Jag har ju varit nikotinfri i över en vecka nu. Egentligen är det 12 dagar idag men jag tuggade ju lite på ett Nicotinell i lördags morse så det är bara en vecka om man ska vara helt ärlig. Alkohol ska jag också se till att skippa nu ett tag. Ibland tvekar jag på om det kan vara nikotinet och alkoholen som orsakar min oro, tristess och ångest. Jag vill verkligen att det ska vara så, för då kan jag ta itu med problemet. En rot till det onda som jag kan slita upp och kasta bort. Det är därför jag väntar lite innan jag kontaktar sjukvården. Det kanske ordnar upp sig ändå. Det som skrämmer mig är att det varit så här så pass länge. Visserligen har jag bara hållt uppe med nikotnet en vecka nu, men det har kännts så jobbig till och från i över ett halvår, även när jag snusade lite i smyg då och då.
Snusromantiken kom över mig nu när jag sitter hemma hos mor o far. Sitter här vid datorn som jag gjort så många gånger förut. Förr när man var här hemma, la man in en stor lös prilla och hällde upp en stor mugg kaffe. Livsandarna kom tillbaka till min kropp och dagen började bra. Just nu önskar jag verkligen att jag kunde återvända till den ”tiden”. Då var man lycklig och sugen på livet. Man var inspirerad och positiv. Blotta tanken på detta gör mig faktiskt lite lyckligare. Nostalgisk. Jag är tyvärr en sådan person som gärna blickar bakåt. Jag har svårt för förändringar generellt. Jag tyckte det var jobbigt att flytta hemifrån och börja plugga på annan ort. Jag var lvrädd att jag aldrig skulle återvända hem igen. Att jag skulle bli kvar i nån stor stad. Jag minns när jag var liten och fick ett nytt rum här hemma. Jag var jätteglad för att få ett större rum men när det väl var klart så kände jag mig otrygg och längtade tillbaka till det gamla, lilla rummet. Det kanske är just detta som fortfarande spökar. Min ständiga längtan tillbaka till svunna tider. Snuset tillhör svunnen tid. Aldrig mer i min mun. Men ack, mitt hjärta skriker efter det just nu. Det känns verkligen som att det skulle lösa ALLA mina problem just nu…. 😥
12 augusti, 2012 kl. 15:59 #77874nybrocornerMedlemÄr hemma hos min mamma nu… Min bror kom… Jag gick inte med honom ut och röka… Alla dessa minnen…
Jadu… Det där med alkoholen och nikotinet är en kemi… Jag bara önskar dig allt gott på din resa… Mot nikotinfrihet… Och att du skall må bra…
13 augusti, 2012 kl. 06:48 #77875FlatpickerMedlemJag är nu nästan helt säker på vad som är mitt problem. Jag köpte en bok för några år sedan som heter ”Om Alkohol”. Det är en populärvetenskaplig bok om alkhol, dess effekter på vår kropp och själ. Mycket lättläst och skriven med glimten i ögat. Det var särskilt ett stycke text som fångade mitt intresse. (Jag har inte boken framför mig nu så jag undviker att citera medicinska termer.) Det stod att vissa personer har en lägre halt av ett visst ämne i kroppen/blodet (vi kan kan kalla det ”ABC”). Personer med lågt ABC har lättare för att utveckla ett beroende av stimulansia som alkohol och andra droger. Dessa personer är oftast äventyrslystna, spänningssökare, idrottsmän, musiker, konstnärer, forskare, författare och liknande. Personer med lågt ABC får ofta utlopp för sin kreativitet och spänning i och med sin livsstil och arbete. Om man inte får utlopp för detta i sitt liv tenderar man att hamna i nedstämdhet och deppression. Tar man till berusningsmedel som alkohol, nikotin eller andra droger har dessa lättare att fastna i ett starkt beroende. Den andra gruppe, personer med HÖG halt av ABC i kroppen är lugna, trygga. Trivs bäst med lugnet hemma. Inga spänningssökare alls. Ingen fallskärmshoppning här inte! Dessa dricker väldigt måttligt och är sällan rökare eller snusare.
Jag tror bestämt att jag tillhör den förstnämna skaran. Jag blir väldigt lätt uttråkad och känner mig som lyckligast när det händer roliga saker. Fest, resor, ny gitarr eller annat. Just nu känner jag mig fullständigt fast på ett jobb som jag avskyr. Jag blir enormt rastlös när det inte finns något kul på gång eller något att göra. Jag skulle inte säga att jag är en spänningssökare på det viset att jag ständigt vill riskera livet i diverse actionsporter. Det är mer så att jag ständigt söker kickar i vardagen. En liten utflykt in till stan och gå på restaurang eller bio kan ge mig en kick. Att få ett paket på posten kan också ge mig en ”kick”. Så här har det varit ända sedan jag var barn. Jag minns så väl när jag hade brevvänner i yngre tonåren. Jag fick en jättekick när det låg ett par nya brev på köksbordet när man kom hem från skolan. Om det inte fanns något brev när jag kom hem kunde jag bli jättedeppig och uttråkad. Hela kvällen var ”förstörd”.
Jag har inte tänkt på det på detta sätt innan, men det stämmer så väl. Jag är en sådan junkie på att få humörstoppar. Snuset och alkoholen har kunnat ge mig detta på ett mycket lätt och effektivt sätt och därför är det så svårt att släppa taget om det.
13 augusti, 2012 kl. 07:07 #77876nybrocornerMedlemVad vi lär känna oss själva i denna resan… ja när vi plockar bort nikotinet så börjar vi snart förstå vem vi är… vad gäller alkoholen efter nikostoppet, jag är mindre sugen nu än förr… jag behöver inte alkohol för att ballansera nikotinhögheten…. men så full som jag blir nu blev jag aldrig förr… att man skall bli 45 innan man lär känna sig själv…
13 augusti, 2012 kl. 14:29 #77877FlatpickerMedlemSitter på jobbet och ska strax åka hem. Ikväll ska vi träna igen! Härligt! Första gången på över en månad. Tidigare tränade jag i stort sett 4 dagar i veckan i flera år. Nu är det dags att hitta tillbaka igen. Hitta motivationen. Man har lagt på sig några extra kilon, sakta men säkert. Hoppas styrkan sitter i.
14 augusti, 2012 kl. 05:58 #77878nybrocornerMedlemSjälvklart sitter styrkan i… du utför stordåd…du slutar med nikotinet… låt din kropp sakta men säkert få komma igång och längta efter träningen…
14 augusti, 2012 kl. 06:13 #77879FlatpickerMedlemIdag stannar jag hemma från jobbet. Ringde in och sa att jag var sjuk. Har inte det minsta dåliga samvete. Idag ska jag ta hand om mig själv. Träna stenhårt fram till lunch och sen äta nått riktigt gott. Jag känner redan att jag mår bättre. Är stundtals fruktansvärt sugen på snus men det känns bara bra. Då vet jag i alla fall vad det är som saknas mig. Det jobbigaste är när man mår dåligt utan att kunna sätta fingret på exakt VAD det är som är fel.
Nu blir det hårdträning!
14 augusti, 2012 kl. 09:22 #77880nybrocornerMedlemEnligt EU är nikotinberoende och nikotinabstinens en sjukdom….jag har hört det, men har ingen källa… Gott, tag hand.om dig kompis…
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.