Behöver lite hjälp!

[Empa]

Hej alla,

jag slutade snusa för 8 dagar sedan och har läst lite här men kände att jag ville gå med nu.

Jag har en fråga eller undran som någon kanske kan svara på eller dela med sig av egna erfarenheter…

Har blivit så jäkla deppig sen jag slutade, jag gråter nästan varje dag och känner verkligen att livet är piss, men jag har bra

stunder också.

För ett år sen var jag deprimerad på riktigt, gick på antidepressiva och pratade med en psykolog, efter det har jag mått toppen och i somras slutade jag äntligen med tabletterna. Jag tänkte nu att eftersom jag mår så bra så ska det nog gå bra att sluta, men nu vet jag inte längre. Jag är så fruktansvärt rädd att jag ska falla in i depressionen igen. Är det någon som har någon liknande erfarenhet av det här för jag vet inte riktigt vad jag ska göra…

Tacksam för svar!

//Empa

[cumulusnimbus]

Depression är kroppens signal att sitta still och avvakta när något är fel… Det är precis vad som händer när man slutar snusa. Första veckan är en kamp emot nikotinet. Sen kommer den psykiska kampen. Räkna med 2-3 månader. Om du knaprar antidepressiva piller, så är snuset inte problemet. Ta kontakt med en psykolog ovh tänd av antidepressiva piller innan du ens försöker trappa ned snuset.. Sluta snusa är väldigt svårt i sig självt…

[USA]

Håller med cumulus, när man väl klarat den första kampen med det fysiska beroendet så kommer en längre tid med psykiska prövningar som depression,tomhetskänsla och ångest. Tycker att du ska prata med psykolog om du känner att det är för tungt att klara på egen hand. Det hjälpte/hjälper mig.

[Empa]

Jag har ju slutat med antidepressiva, eller vad menar du?

[cumulusnimbus]

När jag läser tråden igen så fattar jag bättre. Jättebra och jätteduktigt att du inte tar antidepresiv medicin längre. Jag tror att det är en förutsättning för att långsiktigt lyckas med att sluta med snus. När man slutar mår man ju inte precis toppen, och det är då svårt att bena ut vad som är vad. Om du nu mår dåligt igen, vilket iofs alla gör efter första veckan utan snus, så kan det kanske vara ett bra stöd med en psykolog som hjälper dig igenom de första månaderna. Som USA säger, depression,tomhetskänslor och ångest är vad som väntar runt hörnet när abstinensen sätter in. Det viktiga att veta är att kroppen lär om och återställer den inre kemiska balansen och att du kommer att må bra igen utan snus. Du kommer faktiskt att må mycket bättre sen än vad du gjorde som snusare, men resan dit tar förmodligen några månader.

USA och Nybrocorner som är aktiva här nu har tagit psykologhjälp under sin slutasnusaresa. Deras erfarenheter verkar vara mycket positiva. Issen har gått i hypnos och det verkar fungera det med. Det finns inga fuskmetoder när det gäller att överlista snustrollet. Jag skulle själv vilja ha hjälp av en psykolog nu, eftersom så mycket inkapslad förträngd dynga bubblar upp till ytan när kroppen och själen börjar läka efter ett långvarigt missbruk.Tyvärr så bor jag lite avigt till och det finns ingen psykolog här som har kompetens inom nikotinavvänjning.

Du känner förståss själv bäst vad som fungerar för dig och bara du kan i slutändan bestämma hur du ska gå till väga. Vi är alla olika och förhoppningsvis nybörjare på att sluta snusa. Om vi var erfarna på att sluta snusa, betyder det ju att vi misslyckats gång på gång med våra försök, och våra råd då kanske ska tas med en nypa salt Trots det, så finns det många kloka som skrivit här och mycket hjälp kan fås om du börjar läsa om andras erfarenheter.

[nybrocorner]

Låt inte hjärnan lura dig att återgå till missbruket för att du blir deppressiv av bristen på snus, det är helt naturligt.

Tyvärr är det en lång kamp och i mitt fall har jag kämpat så hårt att jag vid flera tillfällen kände att jag inte hade kraft att orka längre… och det kom en massa svarta tankar.

Efter att kämpat hårt med sjukvården har jag nu fått en kontakt med psykolog som jag kommer träffa varannan vecka under hösten, 4 till 5 gånger…

Bara första samtalet var en högvinst…

Jag skulle kunna fördjupa mig i vad som händer i hjärnan när du slutar tillföra nikotin, om hur dn slutar felkoppla sig och ge dig dopamin snabbt…

Mina enda hål är att motionera, hårt och mycket, jag springer 5till 7 km om dagen eller lyfter en timme… jag som var helt försoffad… men under passen och ett par timmar efteråt mår jag bra…

Jag har bloggat hela tiden, så vill du läsa om när jag upplevde deppet som tyngst, om mina panikångestanfall så kolla in http://www.nybrocorner.wordpress.com

[Empa]

Tack så mycket för tips och råd! Idag pratade jag med en kbt psykolog i telefon för att höra lite om priser osv, men det är ju så jäkla dyrt och jag är student, men blir det värre så får ju välmåendet gå först.

Nybrocorner, jag förstår inte hur du hittar kraft att fortsätta när du fortfarande tänker såpass mycket på snus? Jag är rädd att jag inte skulle vara lika beslutsam…

Jag har fått en nära vän att sluta nu också, så det är skönt för då är vi 2 om det och ingen vill ju vara den av oss som ger sig. Men vi har reagerat mer olika, hon är mer irriterad och arg medan jag är ledsen och nedstämd. Det jobbigaste är att jag för tillfället tycker det är jobbigt att vara ensam hemma för nu känns det som jag är den enda människan på planeten när jag är det, jag har liksom svårt att koncentrera mig och fokusera, och när ingen annan är hos mig så finns det heller ingen som kan hålla mina tankar borta på allt.

Det blev nog lite konstigt skrivet nu men jag försökte bara få ur mig dom tankarna jag hade.

[issen]

Jag har upplevt jobbiga depressioner vid tidigare försök att sluta. Den fysiska abstinensen har jag klarat men inte den psykiska och varje gång har jag trillat dit igen.

Tills denna gång som har gått suveränt bra. Jag har fått hypnoterapi och har nu hållit upp 300 dagar. Innan hypnoterapin började frågade ”Hypnosmannen” flera gånger om jag var säker på att jag ville att han skulle få mig att sluta snusa och jag sa varje gång att jag ville det under förutsättning att jag inte skulle bli deprimerad. Detta var jätteviktigt för mig eftersom jag alltid tidigare blivit så deppig när jag slutat och det orkar jag bara inte med. Så, ”Hypnosmannen” försäkrade att jag inte skulle känna av någon som helst depression. Och, det har jag faktiskt inte gjort!!!! Inte ens mina vanliga vår- och höstdepp har infunnit sig. Helt otroligt och jag är överlycklig!!

Visst, skumt och flummigt men det får det gärna vara så länge det hjälper mig. Det behövdes en enda träff och kostade 1200 kr. Självklart har jag haft fysisk abstinens och stundtals varit jobbigt på andra sätt men nån deppression har inte förekommit. För mig är det ett mirakel att jag lyckats sluta!!

[Empa]

Men hur funkade det med hypnosen? Tog han/hon ”bara” bort depressionen eller försvann suget också?

[issen]

Det är jättesvårt att förklara men jag kände att något hade hänt med mig när jag gick ifrån ”Hypnosmannen”. Alternativet att snusa fanns inte längre. Även min man märkte att något hade förändrats hos mig.

Jag har varit sugen på snus många gånger men på något sätt finns inte alternativet att jag ska stoppa in snus igen. Det är helt borta. En hel del jobbigt har hänt mig under våren/sommaren bla en svår fotledsfraktur som tidigare lätt hade gett mig anledning nog att börja snusa igen. Jag har inte ens tänkt tanken nu.

Men, ska man prova hypnoterapi måste man nog vara öppen för att prova nya vägar. Det var flummigt och ett tag tänkte jag gå därifrån men jag visste att jag inte skulle klara att sluta snusa själv igen. Om andra kunde sluta mha hypnoterapi så ville jag åtminstone ge det en chans och två timmar kunde jag stå ut. Hade inte så mycket att förlora och det ångrar jag verkligen inte!!!

Skulle mina vår/höstdepressioner dyka upp igen skulle jag verkligen överväga att träffa den här mannen igen för att få bukt med dem. Jag har mått bra nästan ett helt år nu och det är suveränt skönt.

Hit gick jag: http://www.hypnoterapi.se/

[Författare]

Inlägg