Belöningssystemet

[Singah]

Jag har snart varit nikotinfri i fyra veckor.. Jag har snusat sen de yngre tonåren och även rökt tillochfrån sen de yngre tonåren. Jag har alltid varit glad i att festa med både alkohol stundtals en del droger.

Jag fyller snart 27år så det är ju faktiskt ett par år som mitt beroende har på nacken nu. Jag har nu bestämt mig för att dra ner på allt. Droger är idag helt uteslutet, alkoholkonsumtionen har jag dragit ner på drastiskt och snusandet och rökandet ska jag nu skicka åt helvetet för jag vill inte riskera att dö i förtid helt enkelt.

Som sagt så har jag varit nikotinfri i fyra veckor, det går bra, jag sover helt okej och jag känner att min energinivå och förmåga att fördjupa mig i vardagen har förbättrats markant.

Mitt problem sitter dock i belöningssystemet.. Det är först nu jag märker hur nikotinet har påverkat mig både psykiskt och fysiskt. Jag har svårt att belöna mig själv nu när man utför en prestation. En prestation som kan utföras på t.ex. arbetet.

Är det någon som upplever samma problematik? Är det någon som har några svar som leder till förbättring? Ska vi kriga tillsammans?

Man känner sig faktiskt lite nedstämd stundtals och som att något saknas i ens liv…

När jag själv läser raden ovan blir jag vansinnig, och vill stämma gothia på miljarder men vid närmare eftertanke kanske det är mig själv som jag ska stämma…

Ha det gott!

Hör av er!

Nu åker vi..

[cumulusnimbus]

Grattis till en imponerande insats!

3 till 4 veckor verkar vara en jobbig tid för de flesta om man läser tidigare bloggar här. Se det som att det är ett fönster du ska igenom. Efter 3-4 veckor är den fysiska avvänjningen i stort avklarad men den psykologiska kvarstår. Har själv påbörjat andra veckan och har fortfarande fullt upp med fysiska abstinensproblem. På något sätt är de förmodligen mer konkreta och lättare att hantera…

[JockeL]

Hej jag har varit nikotinfri i 2 och en halv vecka och har samma problem som du, övervann abstinensen förvånansvärt enkelt men känner mig nu nästan deprimerad och att något som sagt saknas…

[cumulusnimbus]

Vad som saknas ar dopamin… hjarnan producerar det normalt helt av sig sjalv. Nar man borjar droga har man upptakt grenvagar att producera det. Hjarnan blir lurad ett tag men sen drar den ner pa sin egen produktion, eftersom drogen gor resten av arbetet. Ta bort drogen ur ekvationen och det blir ett underskott. Om du overlever depressionen som foljer mar du normalt igen efter cirka tre manader, och kan se leva ett normalt liv…

Det ar busenkelt att sluta snusa, spotta ut, och stoppa sen inte in nikotin igen sa langre du lever

[detgår]

Men vad ska vi belöna oss med då, verkar som att de flesta har någon sorts last! Det enda jag kommer på som belöning är nikotinfritt snus… suck. För god mat, godis,bakelser det har jag alltid ätit när jag vill för jag behöver inte tänka på vikten, och tränat har jag också gjort, kläder är inte så himla kul… det får bli karameller och tuggummi då visst spara till en resa är ju bra mendet handlar ju om de små vardagliga tillfällena mest!

[Ingmar]

En stor tröst att veta att det ÄR så här! Bra att hela tiden påminna sig om det, och att uppmuntra sig på alla vis. Jag har rökt i 45 år; nu är jag på 31 rökfria dar. Tar 1/8 nikotinplåster per dag, vill ha NÅT att luta mej mot i början. Själva röksuget tycker jag är helt borta, men man blir ju nedstämd. Inte kul, men tre månader ska jag väl klara! Tycker cumulusnimbus sa viktiga saker/fakta, här ovan.

[kicka]

Glädje i vardagen. (på tal om dopamin)

1. Motionera!

2. Lyssna på musik

3. Ät stark mat

Starka kryddor får hjärnan att utsöndra endorfiner. Förklaringen beror på snor! Den kraftiga stimuleringen av smaklökarna får hjärnan att tro att munnen lider av en smärtsam sjukdom och därför behöver massor av endorfiner för att dämpa smärtan Chili är en av de kraftigaste endorfinutlösarna, faktiskt så stark att ämnet kapsaicin från chili används som smärtstillande medicin.

4. Gå ut i solen

5. Slappna av med akupunktur

6. Skratta mer

7. Fäll en tår

Ibland är det inte så långt mellan skratt och gråt. När du gråter av glädje, flyter endorfinerna ut i hjärnan i takt med att tårarna ger dig en lyckokänsla. Samma mekanism sätter in när du gråter av smärta men då är funktionen att döva det mesta av smärtan.

8. Ha bra sex

9. Ät god, mörk choklad

10. Överskrid dina gränser

11. Lär dig att meditera

12. Få en god nattsömn

http://iform.se/valbefinnande/sa-far-du-mer-gladje-i-vardagen

[Anonym]

Att fälla tårar är nödvändigt, det är ju ett stort och sorgligt adjö nästan som en begravning man genomgår. Svårt att skratta åt det i nuläget.

[henke72]

Hej! 1 april har jag varit snusfri i ett år och det som hjälpte mig var Onico och motion. Första månaden var riktigt jobbig men när ångesten blev för tuff stack jag ut och sprang en halvtimme vilket jag gjorde 3-4 ggr per vecka den första månaden. Sen avtog abstinensen markant och sen räckte det med Onico för att dämpa abstinensen. Sen 1 januari i år har jag även slängt Onico dosan för nu känner jag verkligen att nikotinberoendet är borta men jag tar en bit papper under läppen när jag hamnar i stressiga situationer vilket hjälper riktigt bra.

Innan jag la av snusade jag minst 1 dosa portion per dag i drygt 20 år!

Lycka till, det gick lättare än vad jag trodde!

Hälsningar från Henrik som nu är utan skrynkliga slemhinnor under läppen.

[Anonym]

Hej! Och grattis till snart ett helt år snusfri! Onico använder jag just nu och det hjälper att ha underläppen, problemet för mig har varit att inte ha något under läppen, blir rastlös av att inte ha det. Jag har snusat ettan lös i 38 år och det är jag glad för att jag inte gör längre. Onico tänker jag använda mig av tills den värsta stressen lagt sig. Detta är ett heltidsjobb att sluta snusa, men jag tycker det går ganska lätt nu utan nikotin. Har fått några flasbacks men nu går det betydligt enklare.

[Författare]

Inlägg