Då var det dags, Hjälp mig på traven ;)

[hemmek]

Tänkte ge er en liten uppdatering och ett varningens finger.
För några dagar sedan så var allt fullkomligt under kontroll visst suget kom och gick men det var inte värre än vad det kan bli när man är lite godissuget.
Alltså ett ganska svagt sug.
Nu då till det jävligaste jag varit med om.
Jag drömde för några nätter sedan att jag fick en dosa snus och i drömmen bakade jag en prilla och la in och det var precis så där gott det kunde vara.
Vaknade med världens sug och sedan dess har det känts som vecka ett igen.
Är det verkligen möjligt att man kan trigga igång hela helvetet igen för att man drömmer om det?????

Har aldrig under hela min resa varit närmare än vad jag är just nu att ge upp.
Känns mer än hopplöst när jag efter all denna tiden i rimlighetens namn borde vara kvitt det.
Är det som det verkar dvs att jag är tillbaka på ruta ett igen vet jag fan inte vad jag gör.

Någon som varit med lika länge som jag eller längre som har varit med om att man efter så här lång tid verkar kastas tillbaka till ruta ett?

Med vänlig hälsning Emil

[Kalkonen]

Låter som 40dagars krisen. Alla ggr jag slutat så kommer en kris runt 40 dagar. Har även sett att rätt många andra på forumet har liknande erfarenheter. Försök härda ut.

[Kent Petersen]

Skillnaden är att du känner det som om att du är tillbaka till ruta ett. Det är inte före du har en prilla under läppen som du är tillbaka till ruta ett. 49 dagar bra kämpat. Haft dagar då man känner som om man snusat varje dag och således inte varit fri från snuset men det har jag ju 42 dagar nu. jag vet att det kommer dagar som jag får vara konsekvent!! Lycka till med din Kamp…

[hemmek]

Hur lång tid skulle du säga att 40dagars krisen varar?
försöker härda ut men är fan inte lätt just nu.
När jag slutade så släppte ju suget efter en stund, dvs det kom ett jävla sug men efter en stund så lossade det igen.
Idag har det varit konstant sug och ett jävla sug, ungefär så illa som det kan vara.

Tack för stöttande ord.

[cumulusnimbus]

Det är nog högst individuellt, men det går över. För mig var det riktigt skakigt i ungefär tio dagar, sen en morgon kändes det att det var över. Suget har efter det förstås kommit ibland, men det har varit korta övergående attacker som inte kan jämföras med den tiden. Efter prövningarna runt 40 kom det en lång nedförsbacke för mig som varade till årsdagen. Sen vart det lite velande ett tag, men sen vågade jag tro på att jag faktiskt hade lyckas att lämna snuset bakom mig.

De flesta som ger upp verkar göra det efter runt 40-60 dagar. Det är synd eftersom de är så nära att lyckas. Min teori är att det beror på att nikotinreceptorer degenereras och processen har en peak runt den här tiden. Man blir då kemiskt deprimerad när kroppen ställer om sig till normalitet. Biokemiska omställningar i hjärnan tar helt enkelt lite tid. Om vi ger kroppen den tid den behöver så läker den sig själv.

Se det som snustrollets sista dödskramper, sen är du fri. Sov mycket, ta långa promenader i frisk luft, undvik för mycket kaffe, frosseri av snabba kolhydrater och överdriven alkoholkonsumtion under julhelgen, så blir det förmodligen enklare. Det är värt det.

[Kalkonen]

40 dagars är jobbig. Man inbillar sig ju att man i princip är fri. Sen kommer dyker den upp som från ingenstans. Cumulusnimbus nämnde nog i sitt sista stycke ovan vad som är nyckeln. Se till att få ordentligt med sömn, ät bra mat, drick måttligt med alkohol. Har precis haft en riktig skitdag igår och hjärnan går igång direkt och vill ha snus. Men upprinnelsen till det hela handlade bara om överkonsumtion av socker och på tok för lite sömn. Idag, efter en 10 timmars sömn och bra mat så känns allt bra igen.

Det är bara att kämpa. Alla som slutat och ser tillbaks säger att det är värt allt slit, så nånstans lättar det ju.

[Författare]

Inlägg