Den som är beroende är inte fri

[Rapefri]

Jag har aldrig rökt men började snusa när jag skrev mitt examensarbete för X antal år sedan. Det var på den tiden då det var ovanligt att se en tjej snusa. Av en händelse upptäckte jag att snus hade en prestationshöjande effekt och efter en dosa var jag fast. Jag har gillat att snusa men nu har jag bestämt mig för att sluta. Anledningen: jag vill inte vara slav under ett beroende – jag vill vara fri. Den 1 februari 2012 är min första snusfria dag.

Jag börjar bli nervös. Jag har ett ansträngande jobb med mycket ansvar och krav på hög prestationsnivå. Snusen har ofta varit räddningen sena nätter med jobb men även tjänat som avkoppling efter jobbet. Snuset ger mig både kickar och avkoppling. Jag är rädd att jag inte kommer att klara av att hålla tempot och skärpan utan snus.

Jag hade bestämt mig för att äta mat, ta ett glas vin, registrera mig här och skriva mitt första inlägg och under hela den tiden inte ta en enda snus. Jag klarade det inte. Hur ska detta gå? 2 dagar kvar nu….

[issen]

Jag började snusa för drygt 30 år sedan och det var inte många tjejer som snusade på den tiden. Nu har jag varit snusfri i två månader och helt utan nikotin i 37 dagar. Det har varit skitjobbigt och abstinensen är inte att leka med men det går. Och det går bra.

Jag vill inte heller vara slav under ett beroende. Jag är trött på att kladda och åka runt till olika ställen för att hitta riktigt färskt snus. Annars blir det sår under läppen. Självklart snusade jag extra stark general lössnus, riktigt riktigt jätteberoende var jag.

Ett tips från mig. Prova hypnoterapi!! Jag var iväg på terapi den 23/12 och sen dess har jag inte velat ha vare sig snus eller annan nikotin. Jag har fortfarande abstinens men det skumma är att det inte är något alternativ längre att använda nikotin. Det låter säkert jätteflummig och konstigt men så länge det funkar tänker jag inte bry mig om att analysera hur det kunde bli så här. Jag är bara glad och tacksam.

Lycka till, det kommer att gå strålande!!

[Rapefri]

SISTA DAGEN MED SNUS

Nu är det sista dagen. Igår var jag jättepeppad och längtade till imorgon. Nu känner jag separationsångest. Vill jag verkligen detta? Hur ska jag klara mig utan snus? Jag har dessutom en väldigt intensiv period på jobbet som ställer krav på att hjärnan är med. Om jag skulle klanta mig i jobbet blir människor lidande. Hjälp. En annan sak som grämer mig – och detta är svårt att erkänna – är att jag är rädd för att gå upp i vikt. Jag är väldigt smal och trivs med det. Jag har en garderob som passar den kroppen. Några kg till och jag måste lägga en massa pengar på nya kläder.

Ok. När jag läser vad jag skriver inser jag att jag är dum i huvudet. Logiken i skallen är inte vad den brukar och då har jag inte ens börjat att sluta! Separationsångest, ja.

Strategin inför mitt snusslutande:

Ingen nedtrappning utan bara: Pang! Sista snusen måste ut ikväll senast kl. 23.59 (4 timmar kvar…). Därefter spolas resterande snus ner i toan och jag kommer att påbörja min nyinhandlade tandblekningskur.

Imorgon promenerar jag till jobbet (5 km) för att försöka glömma suget efter morgonsnus.

Inga hjälpmedel förutom vanligt tuggummi är inhandlade. Men det finns apotek i närheten av jobbet och jag får springa över dit vid kris. Eventuellt akut sug ska jag först och främst försöka bota med en snabb promenad. Har även avsatt tid så jag hinner en promenad efter lunch för att försöka distrahera efter-maten-snus-sug. Ingen alkohol får drickas förrän på fredag (tror inte jag skulle klara alkohol-snus-suget). Vänner och kollegor som snusar ska undvikas i så stor utsträckning som möjligt första veckan.

Jag vet att det är hårt att inte köra nedtrappning och försöka klara det utan något som helst nikotin men det är sådan jag är. Allt eller inget. Jag är samtidigt ödmjuk inför att det kanske inte funkar men snus ska jag inte ta. Tack Issen för tipset med hypnos. Jag tar emot alla tips jag kan få – även flummiga. Allt som är bra är bra.

/Rapefri – snart utan rapé

[Oskarviking]

Över tre veckor har passerat sen jag slutade efter att ha snusat i 33 år,trodde att det skulle vara värre än vad det har varit,ångrar bara att jag inte gjort det tidigare,jobbade mycket med det mentala första dagarna,positivt tänkande samt papper under läppen när suget slår till,lycka till!!!

[Rapefri]

DAG 1

Nikotin: 0

Fejksnus: 0

Vatten: Massor

Kaffe: Massor

Promenader: 5

Mitt hjärta slår ojämnt och pulsen känns svagare och långsammare än vanligt. Jag är som i en bubbla och kan verkligen inte ta mig ur. Jag hänger inte med. Är trög och seg. Ansiktsmusklerna är konstigt avslappnade.

Suget är inte så farligt faktiskt. Det kommer i bland men tar inte överhanden.

Jag trodde nog att det skulle vara tvärtom. Att suget skulle göra mig knäpp. Nu är det istället fysisk abstinens. Hoppas att den går över snart.

Tack Oskarviking för att du delar med dig. Hoppas att du mår bättre nu efter tre veckor än i början.

/Rapefri

[Författare]

Inlägg