Hej!
Nu har jag varit snusfri i 3,5 vecka. Första veckan var oväntat lätt. Mina enda problem var att jag var seg, trött och flummig. Var till och med vid ett rätt gott humör! Under dom senaste dagarna har jag förvandlats till flännolle från tid till otid. Långa perioder under dagarna är jag på gott humör, möjligtvis lite lättirriterad. Andra perioder riktigt störtbölar jag. Tårar bara sprutar. Jag är visserligen en känslig människa men detta är absurt… För någon natt sen hade jag sån otroligt dödsångest då jag skulle sova, att jag höll vaken min Sambo flera timmar på grund av totalt ohejdat och icke brytbart bölande. Idag fick jag och min sambo ställa in en planerad middag ute för att jag helt enkelt bröt ihop av nån slags alla hjärtansdag-press. Förutom detta har jag otroligt svårt att somna på kvällarna på grund av muskelspänningar, min kropp känns som i nån slags bristiningstillstånd. För att inte tala om magen, där inne skulle det lika gärna kunna ligga en nio-månaders. Jag VILL inte ta en snus. Jag har bestämt mig för att sluta och skulle se det som ett otroligt nederlag att ta en snus nu, jag kommer inte göra det. Men jag behöver lite pepp och hopp! Detta varar väl inte förevigt?
.
