Hej
Jag slutade snusa cold turky för 8 dagar sedan. Det är enda sättet för mig tror jag. Kan inte trappa ned eller använda mig av substitut. Får jag ett finger så tar jag hela armen. Kan man missbruka snus så kan man missbruka tuggumin och plåster också, gud jag har tuggat tuggumin så käkarna släpper i fästet nästan, i tidigare försök.
Jag har suttit med 5% hjärnkapacitet och skakat, svettats, brottats med ångest och ilska i ett par dagar. Det har blivit bättre. Det har det. Fysiska besvär skulle jag säga är borta helt, akut psykiska besvär är lättare också inbillar jag mig. Jag känner mindre sug efter snus, även om jag av någon anledning spenderar flera timmar per dag åt att kolla på youtube, människor som provar snus, cigg och tuggtobak… timmar kollar jag, det är det enda jag vill göra nästan. Detta är naturligtvis inte normalt och inget jag skulle spendera en sekund på om jag hade snus i munnen. De ser så jävla lyckliga ut, bekymmerslösa… och jag känner mig så bekymrad där jag sitter utan.
Till mitt egentliga problem. Jag känner mig så deprimerad. Ingenting känns roligt, jag känner mig ensam, övergiven, värdelös och det är som om världen konspirerar emot mig. Jag får ingenting gjort och allt jag gör går dåligt. Jag tycker det är lättare att kämpa mot snussug, säga nej till sig själv när man har en tydlig motståndare. Depression kan jag härleda till snusande, men kopplingen är inte lika tydlig. Jag tänker inte på snus när jag tänker på hur dåligt jag mår.
Nån som också går igenom deppiga dagar? Nån som gjort det förut, och har en uppfattning om tidsperspektiv för förbättring?
Innan jag slutade snusa nu så tänkte jag att det är bara att bita ihop å hålla käften. Nu är jag inte lika kaxig, känner mest för att sätta mig och grina.
Ge mig ett ’hej’ som svar så jag ser att nån lyssnar så ska jag bita ihop en dag till
.
